M och Skepparn föll för fallet
När M och Skepparn berättade att M/F Solsken ska följa Vildmarksvägen flödade det in tips på saker att besöka. Det kommer att åkas på alla tips som är nåbara beroende på M/F Solskens kurs och destination.
Nu, på Vildmarksvägen på väg från Strömsund till Gäddede, är det dags att följa ett av dessa råd. Det är dags att besöka Hällingsåfallet. Mäktiga naturkrafter har här format en av landets störtsa kanjoner och ett storslaget vattenfall där Hällingsån kastar sig ut över ett fritt fall på 43 meter. Denna mäktiga kanjon var troligtvis från början en gammal spricka genom en bergrund som består mest av kvartsskiffer med brant stående sprickor. När inlandsisen smälte för ungefär 10 000 år sedan frigjordes enorma mängder smältvatten som spolade bort lösa stenar och stenblock ur berggrunden. Sprickan vidgades allt mer för att så småningom få det utseende det har idag. Källa: Länsstyrelsen Jämtlands län.
För att komma till fallet fick M/F Solsken lämna den släta asfalterade vildmarksvägen en liten sträcka innan Sjulsåsen för att passera över en kraftverksdamm och sedan komma till den södra änden av Svaningssjön där färden går vidare på en grusväg med namnet Björnvägen. M och Skepparn såg dock inga björnar, tyvärr.
Över kraftverksdammen vid Svaningssjön.
Den fem mil långa grusvägen fram till Gäddede som går söder om Svaningssjön. Den är hyfsat bra även om den har många potthål. Dessa kan ganska lätt undvikas och det är inga större problem att ta emot möten på vägen.
Vägen är ungefär fem mil lång och går fram till Gäddede och M och Skepparn har ingen riktig koll på var vattenfallet ligger eller hur långt de ska köra på den här vägen. Så småningom, efter ungefär tre mil, dyker dock den bruna skylten upp som pekar mot sevärdheten Hällingsåfallet.
För att komma dit bär det uppför längs en fyra kilometer lång smal grusväg där det är lite krångligt att få möten under de första två kilometrarna. Vägen är smal med sluttande sidor som ser ganska mjuka ut. Att komma ut utanför vägbanan med en husbil som väger runt fyra ton känns inte alldeles bra men som tur var blir det inga möten på vägen upp. På vägen ner igen blev det ett möte med en annan husbil och M/F Solsken var tvungen att styra ut på den sluttande kanten. Det fanns inget annat att välja på, men det gick bra. Ingen av de båda husbilarna sjönk ned med sina högerhjul.
Vägen upp till fallet är fyra kilometer. Det är ganska krångligt att få möte under de första två kilometrarna då vägsidorna sluttar och ser ganska mjuka ut. Under de här två första kilometrarna finns det inga mötesplatser men på de sista två finns det ganska gott om sådana.
Väl framme finns det en parkering där M/F Solsken kunde backa in. M och Skepparn bytte skor och traskade förväntansfulla in i skogen längs den preparerade gångvägen som bestod av grus och träspångar. Ljudet av forsen susade svagt i konkurrens med lövens svaga ljud och till sist syntes ett ljus där en man står och tittar ut över någonting. Där ligger forsen till sist.
Där står en man och tittar ut över ljuset.
Att betrakta en fors som denna gör att man undrar hur mycket vatten det finns egentligen? Varje sekund forsar många kubikmeter fram i en ruskig fart ut över det 43 meter djupa stupet. Detta är ett naturreservat och det är ordnat med gångvägar och en bro genom landskapet. En hel del av de trappor och utkiksplatser som finns är avstängda då det finns risk att berget de är byggda på ska ge vika.
Vattnet faller 43 meter ner i den kanjon som skapats av inlandsisens smältvatten. Hela kanjonen ligger i en fuktig spray som skapas av forsen.
Hällingsåns vatten som alldeles strax ska kasta sig ut över stupet.
Vissa områden är numera avstängda då det finns risk för att berget ger efter och rasar.