Regionen Asturias nästa!
Det är tisdag den 10 mars och M/F Solsken lämnar Galicien för att köra in i nästa region - Asturias. Det är tvagningsdags för besättningen och M/F Solsken drivs ut ur Galicien då det inte finns öppna campingplatser där på vägen framför dem.
Vänder vi bakåt några mil finns det möjlighet till rengöring, men framåt finns det inte förrän i nästa region. Åtminstone inte om vi ska tro CamperContact som berättar att de flesta campingplatserna är stängda.
Vi hamnar så småningom i regionen Asturias och kör in på en riktigt mysig och välskött liten camping där vi huserar ensamma. Det finns inga kåkfarare här från något land överhuvudtaget, inte heller på resan från Vila de Cruses och hit mötte vi en enda husbil. Den här campingen, Camping Vegamar, ligger vid Biscaya-buktens kust utanför all trafik. Det är tyst och stilla och det enda ljud som hörs är tuppen som hojtar en bit bort hos någon bonde.
Det finns bönder här, den saken är helt klar. Den välkända doften av gödsel och djurhållning sveper över bygden och intill campingen finns det en hage med betande kor. Men det är inte alls en störande doft utan ganska trevlig. Tryggt åker också bondens traktor förbi på vägen utanför några gånger om dagen. När han vid något tillfälle hade gödselstanken med sig bakom traktorn gav han sig tidigt tillkänna.
Kossor betar fridsamt intill Camping Vegamar.
Vi stannar här två nätter och nu på onsdag den 11 mars tar vi en promenad till stranden. Det är första gången vi kommer att stå på Biscaya-buktens spanska strand och ser fram mot att komma dit. Direkt utanför campingen syns havet som ligger där några hundra meter bort. Där nere, nedanför en backe.
Havet breder ut sig där nere under oss.
Promenaden ner går lätt, det är bara att flytta den ena foten före den andra så är vi där. Utan någon större ansträngning. Motionen vi får av den här promenaden kommer på hemvägen.
Vi upptäcker att vi går på pilgrimsvägen, eller pilgrimsstigen snarare, när vi läser på skyltarna som pekar ut på spångarna som leder ut på stranden. En strand som är nästan helt oberörd av människor och utan mänskliga spår. Stranden delas på mitten av vatten som rinner ut på den uppifrån land och alldeles utanför beachen ligger en klippa smed en grotta som går rakt igenom den. Det är mycket vackert.
Stranden delas av då det rinner ut vatten från en bäck på land. Det är förstås inga problem att ta sig från den ena sidan till den andra men vi ville inte ta av oss skorna så det var bara att gå upp på land igen för att sedan gå ut på den andra sidan.
Den högra sidan av stranden ligger slät och vacker utan spår av människor...
...och det gör den vänstra också.
Ön vid stranden med sin grotta lockade till fotografering.
Marianne har en trevlig dag på stranden.
När kvällen kommer tas det en bild rakt ut från campingen. Det är långt till närmaste trafikerade väg.
Camping Vegamar är mycket trevlig med bra standard på anläggningen som är mycket välskött. Den är dessutom öppen så här under lågsäsong. Koordinaterna hit är N 43.545740 W 6.995970
Sedan har vi det här eländet med Coronaviruset. Under dagarna här vid den vackra kusten har vi bestämt oss för att avbryta och köra hem. Men Galicien och de andra regionerna i norra Spanien finns kvar när vi kör ner igen i höst.
Fantastiskt vilken vacker plats, tack för fina bilder och berättande ord.