Ronda - en tvådelad stad men ändå en enhet
Skepparn och M har hört mycket gott om Ronda med sitt dramatiska läge där staden ligger på varsin sida om en brant och djup ravin. En av Skepparns vänner säger att man inte har sett Spanien innan man har sett Ronda.
M/F Solskens navigationsutrustning är inställd till Ronda för att utforska om det här som alla säger stämmer och är riktigt. Kursen är utlagd från Torre del Mar och strax börjar den lite drygt två timmar långa färden dit genom ett, som vanligt, fantastiskt bergslandskap. Halva resan upp går på motorväg, den senare halvan på spanska landsvägar genom bergen. Vägarna är som vanligt bra, det är de för det mesta i Spanien. Men de sista milen fram till staden är säkert planerade för omasfaltering av det spanska vägverket.
Staden ligger på varsin sida om en djup och brant ravin med en hög bro som förbinder stadens två delar. På den södra sidan ligger den gamla staden med en ganska lugn puls och många vackra platser och scenerier. På den norra sidan ligger den pulserande och mer turisttäta delen av Ronda.
M/F Solsken ankom till Ronda dagen innan stadsbesöket gjordes. Det är duschdags och då både Skepparn och M har fattat beslut om att inte duscha ombord behövde övernattning göras på en plats som erbjuder bra duschmöjligheter. Därför bestäms slutmålet för M/F Solskens färd att bli den camping som staden erbjuder, Camping el Sur. Den ligger lite på höjden ungefär en och en halv kilometer sydsydväst om den gamla historiska delen av Ronda.
Direkt efter ankomst och efter att den sedvanliga parkeringsölen (P-ölen) har intagits kastar besättningen av sig sina paltor för att iklädda morgonrock gå till det mycket fina och troligen nybyggda eller möjligen totalrenoverade servicehuset intill för tvagning. Begreppet P-öl har Skepparn hämtat från den andra delen av hans liv, från sitt motorcykelliv. Där tas en P-öl omedelbart efter att sidostödet har fällts ut. Den ska tas innan några hojkläder eller skydd ens har tagits av, antingen på närmaste pub eller ur packväskan beroende på om parkeringen görs i bebodda eller obebodda trakter. Motsvarigheten hos husvagnsfolk är att ta en stödbensöl men då besättningen inte använder stödben på M/F Solsken får det bli en P-öl i stället.
Campingen är en mycket fin och välskött camping, nästan vacker till och med. Den har inte mycket service då restaurangen så här års bara är öppen på helgerna och butiken främst erbjuder flytande varor och närmast får betraktas som en glasbutik. Men den är lugn och fridfull plats och erbjuder, till skillnad från campingarna längst stränderna, tystnad. En underbart skön tystnad tycker M/F Solskens besättning.
Här står M/F Solsken fint. Hon är inte riktigt i ensamt majestät men grannarna på hela campingen kan räknas på båda händernas fingrar. Hon är den enda svenska kåkfararbostaden på plats här dessa dagar men just då Skepparn sitter och skriver det här inlägget hör han andra svenska röster och en annan svensk bil eller möjligen ett par ankommer.
Promenaden till Ronda från campingen inleds med en sträcka längs en landsväg med ganska lite trafik. Efter en knapp kilometer kommer besättningen in i de sydligaste delarna av staden och kan börja gå på trottoarer. I stället för att följa den asfalterade vägen in till staden väljer Skepparn och M att gå till höger ned bland stadens gator för att sedan gå vänster igen längs en gata med mycket smala trottoarer och stenbelagda gator. Skepparn ser till att se efter var han sätter fötterna så att han inte gör en rova som den i Elche för ett par veckor sedan.
Det är en vacker promenad ned till stadens centrala delar i skuggan av snötäckta bergstoppar. Toppen som syns här tillhör Sierra de Las Nieves som ligger västsydväst om Ronda. Den högsta toppen ligger 1 919 meter över havet.
Efter att i sakta mak ha dragit sig mot staden öppnar sig ett torg strax utanför stadsporten Puerta de Almocábar där det också ligger ett litet café mitt i solskenet med flera kypare som i oklanderliga vita skjortor och svarta byxor serverar besökarna kaffe, öl, vin och tapas som de hämtar från restaurangen och sedan kvick springer över med till gästerna passerande en ganska trafikerad gata. De är alla mycket trevliga och särskilt en av dem gör M glad där hon sitter och just har beställt in ett glas vitt vin så här i början av eftermiddagen.
- Ser du hans leende, han ser ut precis som den mannen i Disneys "Lady och Lufsen" när han med ett stort leende med blanka gnistrande vita tänder tar uppdelas beställning, säger hon glatt.
Kyparna korsar blixtsnabbt gatan för att kunna leverera bargästerna sina beställda produkter. Baren ligger vid en liten vägkorsning som då och då blockaras av bilister och motorcyklister som känner personalen och som stannar för att gå ur sina bilar eller kliver av sina motorcyklar för att prata lite med kyparna.
Efter att ha passerat in genom stadsporten Puerta de Almocábar kommer Skepparn och M in i den gamla delen av staden. Platsen ligger lågt i staden och nu bär det uppför. Den besökare som är rullstolsbunden ska inte välja den här vägen genom stadsporten då en trappa med många trappsteg måste passeras för att komma upp till den väg som sedan leder över bron över ravinen. Då är det nog bättre att följa bilvägen åt vänster vid stadsporten och leta sig fram den vägen istället. Kanske är det också bättre att i det fallet välja ställplatsen som ligger i stadens nordostligaste del.
Byggnaderna i staden är vita och ofta vackert utsmyckade. De har svarta galler utanför sina fönster och ofta finns det ett vackert burspråk i mörkt oljat trä med smala glasrutor bakom gallret. De är mycket vackra, tycker Skepparn. Efter att en ganska lång trappa har passerats kommer besättningen för första gången upp till den nivå där stadens mur har sina krön. Innan Skepparn och M fortsätter vägen mot den höga bron över ravinen och stadens kärna viker de av till höger för att komma nära stadsmuren och klättra upp på den. Här får Skepparn, som är lite känslig för höjder, lätt svindel. Den ojämna lite eroderade trappan upp till murens tinnar är mycket smal och saknar räcken på utsidan. Denna får verkligen användas på egen risk. Men väl uppe breder en fantastisk utsikt ut sig framför honom.
För att komma upp och få den fantastiskt fina utsikt som den här bilden visar måste en mycket smal gammal sliten trappa passeras som inte har några räcken på ena sidan. Den måste verkligen användas på egen risk.
Det är inte lika dramatiskt att komma till den här platsen, en hög smal oskyddad trappa behöver inte användas. Tornet som Skepparn står intill på den första av de här två "murbilderna" syns i fjärran på den understa av dessa.
En bild tagen i den södra delen av staden. Branten här är inte mot ravinen utan ligger ut mot omgivningarna söder om staden.
Den gamla delen söder om bron över ravinen bjuder på många vackra upplevelser. Alla byggnader och gränder är en upplevelse i sig. Det finns flera vackra kyrkor och många fina torg. Särkilt torget Plaza Duquesa de Parcent gjorde intryck på Skepparn, han har ännu aldrig varit i Toscana eller Florens även om han har varit väldigt mycket i Italien tillsammans med M, men den här platsen tycker han liknar detta väldigt mycket. Inför nästa vintersäsong har besättningen funderingar på att göra en rejäl Italienresa och kanske får han veta då om det stämmer.
Plaza Duquesa de Parcent gjorde intryck på Skepparn som tycker att det liknar Toscana och Florens även om han aldrig har besökt dessa platser.
Så kommer besättningen till sist fram till den höga bro som leder över ravinen. Turistpulsen stiger genast och plötsligt finns det massor av människor överallt från olika delar av Europa. Och från Asien. Det fullständigt svämmar över av asiatiska turister från Japan eller Kina som rör sig i flock över gatorna. Som ett enhetligt stim ger sig hela busslaster av dessa turistskaror synkroniserat in i affärer och lika enhetligt och synkroniserat tar de sig ut ur dem igen. Är de inne i en affär finns knappt plats för några andra där.
Väl framme vid bron finns det en utsiktsplats till höger där horder av turister, trots att det bara är slutet av januari, tar bilder över den välkända vyn med staden som är byggd på ravinens rand.
Så här ser det ut österut från bron...
...och så här ser det ut västerut från densamma.
Det enormt vackra spanska landskapet finns överallt.
På M/F Solsken tar besättningen det alltid piano. M och Skepparn hetsar sällan utan passar på att ta det lugnt varenda dag. Promenaden till Ronda startade strax före klockan ett och när M och Skepparn har njutit av vyerna från bron har klockan hunnit bli fyra på eftermiddagen ungefär. Det är dags för dagens måltid. Matvanorna ombord på M/F Solsken är enkla. Frukost någon gång på förmiddagen och middag någon gång på eftermiddagen, ofta innan siestorna slår till och stänger restaurangerna. Sedan kan det undantagsvis bli en ostbit på något fiberrikt kex på kvällskvisten.
När besättningen står på utsiktsplatsen ser den en restaurang mitt emot som består av flera etage med dukade bord längs ravinens brant och M föreslår att dagens middag intas där.
- En smula dyrt säkert, säger Skepparn. Men det är ju inte varje dag Ronda besöks så vi får väl festa lite, säger han.
Sagt och gjort. Besättningen tar plats vid ett bord och beställer varsin meny för 27 euro. Så dyr har en meny aldrig varit i Spanien under de år de har varit där men det är en härlig plats att äta på. Där intill ett apelsinträd med mängder av oranga apelsiner äter de sin middag samtidigt som de har en fantastiskt utsikt över de snötäckta topparna på bergskedjan Sierra de Las Nieves.
Restaurangen där M/F Solskens besättning strax kommer att inta sin middag vid ett bord i solskenet på den översta nivån alldeles till vänster om utgången till terassen.
Det finns en hel del folk på restaurangen. Längre bort syns de snöklädda topparna på Sierra de Las Nieves.
Det finns förstås ett Ronda också norr om bron. Här ligger den egentliga staden med butiker och trafiktäta gator. Vid stadens tjurfäktningsarena som finns ett par hundra meter från bron startar Rondas gågata som sträcker sig 700 meter rakt upp genom staden fram till Avenue Málaga. Ungefär vid den här platsen vände M/F Solskens besättning och kunde då konstatera att promenaden från campingen till den här punkten har varit cirka fyra kilometer. M och Skepparn börjar sedan gå tillbaka gågatan ned till tjurfäktningsarenan där det finns en taxistation. De har bestämt sig för att ta en taxi tillbaka till campingen.
Vid taxistationen finns det dock inga taxibilar och det verkar inte komma några heller. Men Skepparn har lärt sig tillräckligt mycket spanska för att kunna ringa och beställa en taxi så han tar upp telefonen och slår det nummer som finns anslaget vid taxistationen. Bara tre fyra minuter senare svänger den beställda taxibilen in för att hämta upp M och Skepparen. Taxiresan till campingen kostade knappt tio euro.
Plaza del Socorro som finns längs gågatan i Ronda.
Gågatan i Ronda. Den är ungefär 700 meter lång och är kantad av butiker och caféer.
M/F Solskens besättning brukar inte köpa souvenirer, men den här gången köper den en plåtskylt med sig som får sprida värme ombord. Den passar bra eftersom de har varit på en flamenco-show i tjurfäktningsarenan i Grenada för någon vecka sedan.
Nu blev vi riktigt sugna på att åka dit till Ronda ,fina bilder från byn och en trevlig berättelse 👍 kommer man upp dit med en 8,5m bil??mvh Sven och Sussie 🍻☀