Att äta på vägen i Spanien

 
Det går alldeles utmärkt att äta på vägen vid resa med bil genom Spanien. Utefter vägarna, både motorvägar och landsvägar, finns det matställen att stanna vid som ofta har mycket att välja mellan på sina menyer.
 
M/F Solsken och dess besättning reser kors och tvärs över den Iberiska halvön och Spanien. När suget faller på stannas det alltid vid någon restaurang av något slag. Just den här dagen görs en resa mellan Torrevieja och Granada, som är målet för dagens färd. Det är en tur på närmare trettio mil som ska avverkas. Besättningen har ett digert besöksprogram med många platser som ska besökas i Spanien, Portugal, Frankrike och Tyskland innan M/F Solsken ska vara tillbaka i Sverige igen så det kommer att bli en del motorvägskörning för att det ska hinnas med. Normalt vill Skepparn och M köra så små vägar som möjligt för att komma så nära Europa och Spanien som möjligt men nu blir det dessa pulsådror i stället. De har även de en särskild charm, vid resa på dem öppnar sig det vida landskapet på ett fantastiskt sätt.
 
Här har M/F Solsken stannat på motorväg A92 västerut från Murcia för att ta en bild på det fantastiska landskapet. Det är förvisso förbjudet men Skepparn valde en plats där det är god sikt för upphinnande fordon. Hon befinner sig när bilden tas på 1174 meters höjd och ändå sticker topparna upp rejält. Och så är Spanien, det är berg överallt. Just dessa berg är för övrigt den plats där spagettiwestern-filmer har spelats in, bland annat med Clint Eastwood. De filmer han varit med i som spelats in här är "För en handfull dollar", "För några få dollar mer" och "Den gode, den onde, den fule".
 
M/F Solskens besättning tar även under denna resa en matpaus på vägen och beställer en av sina två standardrätter, Bocadillo Atuna y Mayonesa samt varsin Café con Leche och en Copa de zumo naranja. Den andra standardrätten som besättningen brukar beställa är en Sandwich Mixto som är en sandwich som varit i en grill med ost och skinka emellan. Men den här dagen består maten av rostad baguette med tonfisk och majonnäs tillsammans med kaffe med skummad mjölk och ett glas apelsinjuice på haket "Venta el puerto 2".
 
Förutom smörgåsar kan tapasrätter beställas. Kärnan i köket på de här ställena är nästan alltid tapasrätter som presenteras uppe på bardisken. Vid beställning av en kund tas maten därifrån för att värmas i en mikrovågsugn om maten ska ätas varm. För det mesta presenteras tapasrätterna under en glasskiva eller under ett annat glasarrangemang av något slag.
 
Matställena längs vägarna är av olika storlek och av olika standard. Det här är ett halvstort ställe, många är större och andra är mindre. De små finns oftast längs de vanliga landsvägarna och längs motorvägarna är de för det mesta större.
 
Bortanför kranarna där öl tappas upp finns den långa raden med tapas. På den här restaurangen finns papperskorgar strategiskt utplacerade med jämna mellanrum för gästerna att slänga skräp i. Ofta saknas de och gästerna släpper ned använda servetter och annat skräp direkt på golvet. Då finns det en lång driva med skräp nedanför bardisken som personalen sopar upp då och då.
 
Utsikten från vägkrogen. De spanska bergen syns alltid överallt. De är alltid närvarande över hela halvön.
 
Det finns ofta imponerande menyer på de här ställena men ibland finns det inte några sådana alls. Därför tycker M/F Solsken att det är bra att använda sina standardrätter så slipper de få menyn uppläst i en lång harang på spanska. Men här fanns det mesta på pränt - dock inte de bocadillos som besättningen vill ha. Det gör de sällan men de kan alltid ordnas.
 
En annan spansk sak som alltid finns överallt är lottstånd. Där säljs lotter till olika lotterier och spel och spanjorerna älskar att spela på dessa.
 
 
#1 - - Anna / boihusbil.se:

Ja dessa ljuvliga berg syns verkligen överallt. Och lottstånden :) Matställen stannar vi sällan på, men nästan på alla utsiktsplatser vi hittar (vilka är för få tycker jag).

Svar: Matställena är också en upplevelse. Särskilt i de glest befolkade lite avlägsna delarna av landet som vi kör mycket igenom.
Marianne och Knut-Erik