Så var det dags att resa till Sverige
Efter att till sist ha lämnat Miata i trygga händer hos I.L. Motorsport och med förhoppning att inte ha kört sönder henne med den kassa katalysatorn och under hög bränsleförbrukning är Skepparn på väg tillbaka till Sverige igen.
Först blir det två nätters vila i Hürth under stekande värme. Dagarna där, en eftermiddag följd av en hel dag och en hel förmiddag, tillbringades i temperaturer över fyrtio grader utan luftkonditionering på det lilla hotellet.


När det var dags att sätta sig på Stadtbahn in till centralstationen i Köln åkte Skepparn ungefär två timmar för tidigt från Hürth för att det inte skulle hinna bli för varmt. Och för att komma till Hauptbahnhof Köln och kunna leta upp ett café med luftkonditionering innan tåget skulle gå. Han hittade ett sådant inne i centralens undre regioner där han tillbringade en och en halv timme i väntan på tågets avgång efter att ha lastat av sig sitt bagage.

Det finns inga bagageskåp på Köln Hauptbahnhof där man lägger väskan i ett fack, stoppar in ett mynt i dörren och låser om väskan. Här har de automatiserat bagageförvaringen. Skepparn möts av en står låda med en display med instruktioner. Stoppa tre euro i myntfacket så öppnas en lucka, stoppa in väskan och tag din biljett. Skepparn tittar på denna instruktion och är ganska så skeptisk. Det finns ingen information om vart väskan tar vägen. Men han orkar inte bära runt på den i två timmar och går maskinen till viljes. Luckan stängs bakom väskan och maskinen spottar ut en biljett med en magnetremsa på. Skepparn får veta att han kan hämta ut sin väska, som transporterats till något okänt ställe på centralstationen, i vilken automat som helst på stationen. Teknikens under!

Efter att ha druckit vatten, ätit sallad, druckit öl och druckit kaffe på ett och samma ställe med ett visst mellanrum mellan intagen är det dags att börja kolla vart han ska. Han går fram till de där gula tättskrivna arken som innehåller alla avgångar från centralen under dygnet och får veta att att tåget, som ska gå klockan 12.48, avgår från spår två. Han går tillbaka till automaten, stoppar i biljetten för att få tillbaka sin väska. På skärmen står det att maskinen arbetar och efter en stund öppnas luckan och väskan är återlevererad.


Det är nu bara tjugo minuters kvar till avgång och Skepparn går upp till perrongen vid spår två med förhoppningen om att ICE-tåget är där tidigt för ombordstigning så att Skepparn kan njuta av luftkonditioneringen ombord. Och antagandet stämde, efter ett par minuter kommer tåget in till perrongen.



Skepparn har haft spenderbyxorna på och har bokat förstaklassbiljetter till Lüneburg som är målet för dagens tågresa. Han har sådan tur att han får en av de där enkelstolarna som är längs den ena väggen i förstaklassvagnen och slår sig med en pust ned i den breda fåtöljen men ett mycket gott benutrymme.Perfekt, tänker han.
Efter tio minuter startar tåget i Köln och en mycket vänlig värdinna kommer och frågar om det är något som önskas?
- Ja tack, en flaska vatten och en öl, svarar Skepparn på flytande tyska.
Han pratar ganska flytande tyska och har inga problem att kommunicera med alla tyskarna omkring sig. Men han vet samtidigt att hans tyska är kass med rejält dålig grammatik. Men sådant bryr sig Skepparn inte om längre utan pratar på hej vilt med folk. Och tyskarna verkar inte heller bry sig om det alls.

Det kommer att behöva göras ett tågbyte i Hannover för att komma till Lüneburg men den här etappen mellan Köln och Hannover är den längsta. Så nu ser Skepparn fram mot två timmar och fyrtio minuters skön tågavkoppling. Och det får han också.
Tåget han ska ta i Hannover är tjugofem minuter försenat, får han veta av konduktören när mobilbiljetten skannas av. Men det gör inget, förklarar Skepparn för den unge mannen. Det hade varit värre om det här tåget hade varit försenat så att han missar sin anslutning. Att vänta tjugofem minuter längre i Hannover har han inget emot.
På det andra tåget från Hannover fortsätter Skepparns lilla extra lyx. Han har en förstaklassbiljett här också men sitter nu i en luftkonditionerad kupé med en kvinna och hennes tonårsdotter. Innan vi är framme i Lüneburg kommer dock tåget att vara mer än en timme försenat. Vi hamnade i ett sådant där läge när vi redan var hopplöst sena och allt annat som skulle gå på spåren fick prioritet. Men det bekymrade inte Skepparn särskilt. Han har ett utmärkt hotell som är bokat för två nätter med ett rum med egen luftkonditioneringsanläggning.
Skepparn gjorde ett kort besök i Lüneburg med husbilen i april i år på väg upp från Spanien och tyckte då att det verkade vara en trevlig stad, därför valde han denna för sina två övernattningar. Nu visar det sig vara en fantastiskt trevlig stad. Vacker med vänliga människor och ett enormt utbud av fina gator med massor av gamla byggnader och mängder av caféer och restauranger. Denna stad kan rekommenderas för alla resenärer. Och för den som reser med husbil finns en alldeles perfekt ställplats på kort promenadavstånd från stadens centrala delar. Den som kör Miata, motorcykel eller annat vägbaserat fordon ska också passa på att stanna lite här om det passar.









Vid frukosten, som intogs på ett av stadens caféer, kom Skepparn i slang med en mycket trevlig kvinna. Det blåser lite grann på förmiddagen och bordsduken på det lilla bordet fladdrar lite grann.
- Det blåser lite, säger kvinnan och ler mot Skepparn som berättar att han tycker det är jätteskönt efter några dagar i Köln i 42 graders hetta.
- Ja, jag vet, svarar hon. Jag arbetar på ICE-tågen och kom från Düsseldorf igår och där var det lika varmt, säger hon.
Skepparn berättar om förseningen i går men att det var tur att det var på den sista anslutningen så att han inte missade det anslutande tåget.
- Om tåget är så försenat så att du missar din anslutning får du taxiresa till din destination av Deutsche Bahn, berättade kvinnan då. Eller ett hotell till nästa dag, lägger hon till.
- Oj, det var bra. Det är ju jättebra att veta, svarar Skepparn som hade oroat sig lite för tågförseningar. Men han förstår nu att han ändå hade kommit fram.

I morgon kommer det att vara dags för sista etappen tillbaka till Sverige. Men det blir en tidig start. Först ska Skepparn ta ett regionaltåg mellan Lüneburg och Lybeck som går från Lüneburg redan klockan halv sju. Sedan blir det första klass hela vägen till Köpenhamn via Puttgarden och Rödby. Det är samma tågnummer från Lybeck som från Rödby så det återstår att se om tåget körs ombord på färjan som förr eller om det kommer att behöva göras tågbyte.
Det är som vanligt! Ett brasilianskt ordspråk lyder: Gud skrattar åt den som planerar.
Välkommen tillbaka hem, här är varmt,men inte så varmt som i Frankrike.