Long time no see - tillbakablick på Miatas resa till Spanien

 
Det har nu varit ett tag sedan det kom någon blogg från M/F Solsken, men nu är det dags att börja skriva här igen. Anledningen till tystnaden på bloggfronten är en kombination av mycket arbete för Skepparn och en eftergift till att det är lättare och mindre tidskrävande att lägga upp saker på Facebook.
 
Men bloggen har ju en stor fördel. Det som skrivs här sparas till efterkommande tider på ett helt annat sätt än det görs på Facebook. Det blir också mycket mer personligt på något sätt. 
 
Det finns mycket att ta igen och jag betar av inlägg efter inlägg här. Det första kommer att handla om att vi hämtade ner M/F Solskens jolle från den lilla renovering som gjordes i Tyskland. Skepparn gjorde ju ett försök att ta ner den under sommarens värmebölja och körde genom Tyskland och Frankrike i 45 graders värme svettandes som en ångbåtseldare. Det gick inte att köra med taket nere på grund av den kraftiga solvärmen och lilla Miata har ingen luftkonditionering. Det här visade sig vara en pärs för Skepparn samtidigt som Miata också fick lite hälsoproblem. Så till sist, under resan i juli, fick kapitulation ske och Miata vände i Mâcon i Frankrike och styrde kosan tillbaka till Hürth strax sydväst om Köln där det finns en verkstad som är specialiserad för just den här lilla bilen.
 
Nu är det tio dagar in i oktober och Skepparn har flugit till Düsseldorf från Alicante för att sedan ta tåget till Köln där Miata ska hämtas. Sedan ska färden fortsätta tillsammans med henne ned till Santa Pola. Hon har fått nytt avgassystem och ny katalysator vilket var huvudskälet till verkstadsbesöket. Det var en trasig katalysator som gjorde att hon hade svårt att andas i somras. När hon ändå var på verkstad där i Hürth så passade Skepparn på att renovera bromsarna och den främre delen av motorn också. Hon har fått nya remmar och remhjul samt nya packningar på ventilkåpan och kåporna framtill på motorn.
 
Vid fyratiden på eftermiddagen kan Skepparen äntligen lämna verkstaden efter att ha fått den tjocka luntan av verkmästaren Christopher med saker som var gjorda på Miata. Kursen sätts nu söderut på mindre vägar då Skepparn vill undvika motorvägar. Han kör landsvägen längs floden Rhen mellan Köln och Bonn och njuter av att Miata är pigg igen och i sin rätta form med andnöden avhjälpt. Det är rusningstrafik och det går ganska långsamt i den täta bebyggelsen så det blir inte riktigt den typ av körning som Miata älskar, att svepa fram med god väghållning genom kurvorna. Det här är ett tättbefolkat område mitt i tillväxteuropa så trafiken är ganska tät. Redan efter en och en halv timme börjar det bli dags att titta efter ett billigt och bra boende så första dagens etapp blir inte så lång.
 
Skepparn har laddat ner telefonappen "Around me" för att leta efter hotell längs resan ner till Santa Pola. Det är en bra app som visar lediga hotell, och en massa andra saker, som finns i närheten. De hotell som kommer upp är de med lediga rum så Skepparn slipper köra och leta i blindo efter natthärbärge. 
 
Skepparn hittar ett hotell vid floden Rhen och får ett rum med balkong ut mot floden och ut mot parkeringen. Han vill gärna bo på platser som antingen ligger lite avsides eller där det går att låsa in bilen för natten. Det var många krokiga svängar som behövdes göras på mycket små gator för att komma hit upp, så det är en bra plats för Miata att vila på.
 
Resan fortsätter söderut i konstant grått disigt och bitvis regnigt väder genom Tyskland och in i Frankrike. Det är en helt annan upplevelse att köra söderut i detta trots allt mycket behagligare vädret än det som rådde under värmeböljan i somras. Miata är också pigg och glad och turistsäsongen är över så det går lätt att hitta plats för övernattning. Så var det inte under sommarens resa söderut.
 - Den här resan kommer att gå smidigare, tänker Skepparn när han går trappan upp till receptionen för sin första övernattning.
 
Skepparn har tänkt ta god tid på sig för att komma till Santa Pola och vill resa utan stress och njuta av att köra genom Europa. Han kommer inte att köra vare sig betalvägar eller motorvägar ner och har tänkt sig att ta sig fram via något bergspass över Pyrenéerna. Det är ett bergsmassiv som han under många år har velat se. Resan går därför åt sydväst ned mot bergen i söder.
 
Miata är en liten bil men ändå en bil som en lång person som Skepparn sitter bekvämt i. Men hon har ändå sina sidor och är inte helt flexibel. Tvärt om så är hon i någon mening ganska styvnackad. Hon är lite motsträvig på morgnarna och vill inte riktigt ta emot Skepparn när han kommer på morgonen efter en skön natt och en god frukost. Han får krångla och trixa och truga för att komma riktigt nära henne. Sedan när kvällen kommer så gör hon allt för att hålla Skepparn kvar, hon vill då inte riktigt släppa sitt tag om honom. Särskilt styvnackad är hon just när det gäller det ryggstöd hon bjuder Skepparn. Han sitter bekvämt på alla sätt och vis när han kör men ryggstödet går inte att fälla i ett slags viloläge när han vill stanna och ta en tupplur. Vill han ha en sådan måste han öppna sin dörr för att lägga ut de långa benen och sedan vila med kroppens sida mot ryggstödet. Det ska förstås inte göras medan Miata rör sig framåt, handbromsen måste vara vederbörligen åtdragen.
 
När det gäller frågan om bekvämlighet så har Miata inte någon automatisk fartkontroll. En sådan kan ibland vara skön för att vila den högra vristen under körning. Men Skepparn har skapat en manuell sådan och använder vid enstaka tillfällen sitt hoprullade golfparaply. Den breda spetsen på paraplyet ligger stadigt mot gaspedalen och manövrerandet av pedalen kan då göras med högerhanden.
 
Det är skönt att då och då stanna vid vägkanten för små bensträckare. Vädret blev bättre och bättre ju längre söderut vi kom och här i den södra delen av Frankrike har det blivit en väderförbättring så Miata kunde börja köras desuffletterad.
 
Skepparn jobbar fortfarande så arbete behöver göras under resan. Han är headhunter och rekryterar forskare till svenska läkemedelsföretag. Han reser inte längre i jobbet utan har alla sin möten med kandidater och kunder via telefon. Det är ett arbetssätt som han har fått okej för från sina kunder, annars skulle det förstås inte ha gått. Nu kommer det att vara några dagar med ganska många intervjuer så han behöver hitta någon plats för övernattning där han kan stanna tre nätter. Att vara stilla under några dagar kräver ett lite annat boende än han brukar använda, ett boende där han kan göra annat än att sitta på hotellrummet och titta på träden utanför. Det kan inte ligga på vischan den här gången utan behöver ligga i en stad av något slag. När eftermiddagen närmar sig börjar han fundera på var han ska kunna bo de här nätterna och ser att det finns en lite större stad några mil söderut, den franska staden Angoulême. 
 
Staden ligger i den södra halvan av Frankrike och verkar vara lite större. I appen "Around me" hittar han ett Ibis-hotell som verkar ligga mitt i staden och hotellet har lediga rum de här nätterna Skepparn ska vara där. Han är dock lite bekymrad över att det inte finns en hotellparkering då han vill att Miata ska stå skyddad de här nätterna. Han vet ingenting om staden, den kan ju vara ett riktigt bandithål. 
 - Men det löser sig nog, jag måste ju bo i en stad tänker han och gör sin bokning online i appen.
 
När han kommer till hotell Ibis Budget Angoulême Centre så ser han att det verkligen ligger centralt i staden. Gågator och stadens torg är bara ett stenkast bort. Han parkerar på ett franskt slarvigt sätt på trottoaren då det inte finns något annat sätt att parkera på utanför hotellet på den här gatan som är livligt trafikerad och där bussar passerar åt båda hållen i en ständig ström. Han drar åt handbromsen och slår på varningsblinkersen och krånglar sig ut ur Miata på den trafikerade gatan. Hon är ju lite motsträvig, som sagt, så det går ju inte blixtsnabbt och en av stadens bussar bromsar lite irriterat och stannar för att inte köra på den öppna bildörren eller Skepparn medan han krånglar sig ur.
 
Skepparn går in på hotellet för att checka in och frågar om hotellet har någon parkeringsplats?
 - Tyvärr inte, berättar den unga receptionisten.
 - Men det går att stå på gatorna häromkring, säger hon och gestikulerar med sin vänstra arm för att visa att det finns platser över hela staden.
Skepparn förklarar att han har en mycket liten cabriolet och är orolig för att bilen kan förstöras om den står på gatan.
 - Kom med, säger den unga fransyskan direkt och leder skepparn in genom en dörr bakom receptionen som leder till en mörk smal brant trappa ned till hotellets innergård. Där finns ett litet garage som nås genom en smal liten öppning i byggnaden från gatan med en grind som är låst.
 - Perfekt, säger Skepparn och tackar för att han får använda den här platsen. 
Det rum Skepparn sedan får har utsikt över garageplatsen, vilket Skepparn också tycker är perfekt även om det innebär att det inte blir utsikt över staden.
 - Man kan inte få allt, tänker han.
 
Den garageplats Skepparn erbjuds för Miata är perfekt där på hotellets innergård innanför låsta grindar. Den är dessutom gratis.
 
Utsikten från Skepparns fönster är garaget. Perfekt! 
 
Skepparn kommer att stanna i Angoulême i tre nätter på grund av arbete, som sagt. I staden finns mängder med barer, caféer och restauranger men han har nu kommit så långt söderut i Europa att det är stört omöjligt för en nordbo att få mat när han är hungrig vid vanlig skandinavisk middagstid. Ingen restaurang öppnar förrän tidigast klockan åtta på kvällen efter att ha stängt vid tvåtiden på dagen. Skepparn tar sig därför en öl vid en av barerna innan han går in på den lokala hamburgerrestaurangen som har öppet förutom ett par gatukök. Det är en slags fransk version av McDonalds men med mycket godare hamburgare än den amerikanska kedjan har så maten var det inget fel på, även om det var den enda mat Skepparn fick de dagar han var här. 
 
Angoulême är en ganska trevlig fransk stad. Bilden är tagen utanför hotellentrén.
 
Den tredje dagen är det dags att köra söderut igen och Miata backas ut genom den lilla öppningen till hotellets bakgård. Efter att ha krånglat sig ut på gatan med de många bussarna sätts kursen mot Pyrenéerna och resan dit görs utan missöden. Miata passerar mil efter mil genom det franska landskapet med sitt tak nedfällt och Skepparn njuter av att köra ner söderut med sin lilla röda roadster förnöjsamt vässande sin armbåge. En roadster är en sådan bil som Miata. En bil avsedd för två personer med endast två säten. Det kan vara en bil utan tak som Miata eller en bil med tak. Det är antalet säten som avgör om det är en roadster eller inte. Sedan tror Skepparn att den behöver vara härligt gammaldags bakhjulsdriven också, precis som Miata.
 
Så småningom närmar sig Skepparn och Miata Pyrenéerna och bergen syns i fjärran. Spänningen stiger som sav i Skepparn och livsandar vaknar till ännu mera. Nu ska det snart bli lite bergsåka av med Miata.
 
Nu börjar Pyrenéerna synas i fjärran.
 
Men först måste en bostad hittas för natten och Skepparn vill att den ska ligga vid bergens fot. Han hittar ett B&B en bit söder om den franska staden Nay där en dam erbjuder övernattning i sitt stora hus på en sluttning mot bergsmassivet. När Skepparn kommit dit och fått sitt rum av henne undrar han om det finns något att äta i närheten och damen berättar att det finns en mil bort ungefär i den lilla staden Nay. Skepparn som inte har ätit på hela dagen får tips om en italiensk restaurang och kör dit och kommer fram vid sex-tiden men då är det en timme kvar innan restaurangen öppnar.
 - Nåväl, tänker han. Jag får väl börja med en pilsner.
Han hittar en öppen bar och tar en öl och ber också om lite jordnötter. Det är minst två timmar innan han ska köra igen så en öl tycker han att han kan ta och jordnötter är i alla fall något att tugga på. 
 
Det brukar inte vara några matreportage i bloggen men här är det första Skepparn fick att äta på hela dagen. Vid sex-tiden på kvällen i den franska staden Nay vid Pyrenéernas fot.
 
Efter att Skepparn så småningom bjudits på mycket god italiensk mat tillsammans med friskt källvatten från Pyrenéerna är det dags att åka tillbaka till damen som driver sitt B&B. Det har nu blivit mörkt och färden går genom tokmörka smala slingrande gator i den franska staden där franska män och kvinnor kastar runt sina bilar i svindlande fart. Det är riktigt otäckt och Skepparn längtar till han är ute på landsvägen igen. När han så småningom närmar sig platsen för sin övernattning går vägen de sista kilometrarna i kraftig stigning på slingrande serpentinvägar i beckmörker. Vägen är nyasfalterad och saknar väglinjer och det visar sig vara en ganska svår uppgift att hålla bilen på vägen. Det regnar och allt är bara svart. Den nylagda asfalten suger upp allt ljus som ett svart hål och Skepparn måste köra ganska långsamt samtidigt som han möter fransoser i våldsam fart och andra som ligger och nosar Miata i baken som bilarna vore hundar som möts.
 
Nästa morgon ger sig Skepparn iväg så snart det har grytt och ljuset börjar komma. Tyvärr så vaknar han upp till en gråmulen disig och lite småregnig dag så han kommer inte att få se så mycket av vyerna där uppe. Men det är som det är tänker Skepparn och ger sig iväg upp i bergen i det grå vädret. Han har tur då det knappt är någon trafik på den väg som leder upp genom bergen.
 
Vägen upp genom bergen är mycket kurvig och ganska smal. Precis som Skepparn vill ha det. Det finns flera platser där berget hänger ut över vägen och flera trånga små raspiga taggiga tunnlar som passeras men det går inte att stanna säkert där för att ta bilder. Här i början av färden genom bergen är det i alla fall en liten bit raksträcka.
 
Plötsligt tornar en mycket hög betongmur upp sig framför Miatas nos. Det är en kraftverksdamm. Två sådana passerar Skepparn och Miata på turen över bergskedjan, en på den franska sidan och en på den spanska. Vägen gör en serpentinsväng vid dammen. 
 
På den andra sidan om dammen finns en reglerad sjö som nästan är tom. Det är den sedan också vid dammen på den spanska sidan.
 
När Skepparn och Miata kommer högre upp finns det skyltar med lavinvarning och stoppljus för att kunna stänga av vägen om det finns lavinfara.
 
Det gäller att inte köra för fort då kreatur inte är inhägnade här. Skepparn vet från en tidigare resa med bil i de Transsylvanska bergen i Rumänien att dessa djur är både blixtsnabba och viga när det gäller att hoppa ur diken upp på vägen.
 
Så småningom passeras trädgränsen och dimman tilltar. Nu är Skepparn och Miata uppe bland molnen.
 
Nu passeras drygt 1 600 meter. Toppen på det här passet där vägen passerar ligger på 1 794 meter.
 
När vi närmar oss den högsta punkten för vägen, där också gränsen mot Spanien går, spricker det upp i molntäcket. Spanien är mejor (bättre på spanska). 
 
 
Precis innan den högsta punkten på vägen breder landskapet ut sig i solskenet.
 
Tio meter eller så söder om gränsen finns det första spanska samhället.
 
 
På parkeringen på 1 794 meters höjd vid gränsen mellan Frankrike och Spanien är det vackra vyer.
 
På vägen ner genom bergen i Spanien blir det varmare och varmare. Här är vi fortfarande ganska nära gränsen och det ligger mycket stora skidanläggningar båte till vänster och höger på den här bilden med många liftsystem. Bilderna här är tagna med mobilkamera och är inte av tillräckligt bra kvalitet för att visa dessa i kombination med den komprimering som görs online. 
 
Gränsen mellan Frankrike och Spanien har passerata någon gång under dagen och nedfärden börjar. Efter ytterligare en halvtimme desuffletteras Miata och Skepparn kör vidare resten av dagen med vinden i håret. Han hade tänkt köra ned till skidorten Sierra Leone för att uppleva fler bergsvägar för att sedan köra österut mot Santa Pola. Det är vägar som en motorcykelkompis har kört som han verkligen rekommenderar. Men när han kommit ner och passerat Zaragoza känner han att han börjar längta efter M och bestämmer sig för att ändra sin plan och köra motorvägen direkt ned till Valencia och sedan vidare till Santa Pola där M finns i husbilen M/F Solsken, dit han anländer strax efter fem på eftermiddagen.