Till sist kom den. Ökenvinden från Sahara och färgade allt som är ljust till rött.
Med regnet kom den. Ökensanden. Vi har väntat på den hela våren men nu är den här.
På kvällen den dagen vi ankom till Peníscola kom regnet och med det föll den röda sanden och färgade ljusa ytor röda. Söndagen var en dag då det var dags för M/F Solskens besättning att utforska staden och kanske också komma upp till stadens borg. Men innan det gick att börja promenaden var det nödvändigt att torka av det vita campingbordet utanför dörren där besättningen ofta äter sin middagsmat. Och det behövde torkas av. Det var fullt av den röda sanden.
Det är inget vackert bord och det ser inte snyggare ut med den här röda färgen. Bordet är ett nödköp som gjordes hos Kinesen i Santa Pola och som ska överlåtas åt någon behövande när vi är i Sverige igen.
Efter att bordet torkats av och mattan borstats går vi ut på stadens strandpromenad för att styra stegen mot staden och dess butiker och restauranger. Borgen syns bara en kort promenad bort.
Vi kommer fram till staden och går sakta genom dess gator och över dess torg och förbi dess många butiker och många restauranger innan vi styr stegen upp mot borgen. För att stärka oss innan vandringen uppåt intar vi lite fruktdryck vid ett café alldeles intill det grönskimrande vattnet vid borgmurens fot. Efter någon timme där i skuggan av alla stenblock som travats på varandra bestämmer vi oss för att gå uppåt och finner en levande stad där inne där det rör sig mycket folk bland butikerna, restaurangerna och de många bostäderna som finns där.
Det bor folk mitt inne i gyttret av gator och gränder. Många av husen är vita med blå detaljer runt fönster och dörrar. För många år sedan under en resa i Grekland fick M höra att man tror att den blå färgen skyddar huset och dem som bor där.
Efter en lång promenad som hela tiden går uppåt kommer vi fram till en plats där vi plötsligt hör havet under oss. Tittar vi ner ser vi en grotta där vi kan skönja havets vågor slå tunga slag mot grottväggen långt där inne långt där nere. En gång var det en sådan storm att vatten trycktes upp genom hålet med stor kraft och översvämmade restauranger och bostäder på platsen för hålets övre mynning. Det stod flera meter upp på väggarna. Och då är hålets mynning ändå flera tiotals meter upp från havsnivån.
Hålet där havsvatten forsade ut vid en kraftig storm. Det ligger flera tiotals meter över havsnivån.
En liten bit till upp finns det en fin utsiktsplats med en hänförande utsikt över havet och dess himmel. Borgen byggdes för mer än 700 år sedan som en försvarsanläggning och härifrån fanns det förstås en bra möjlighet att bevaka havet och rörelserna på det.
Borgen är en försvarsanläggning som byggdes för mer än 700 år sedan.
Det hade nu börjat kurra lite i magen på besättningen så efter att ha gått uppåt en bit till började nedfärden. Eller rättare sagt promenaden nedåt. För någon färd med tekniska hjälpmedel var det inte frågan om. Strax öppnade sig borgen och bjöd på en bedårande utsikt och alldeles intill hittas ett café där det går att få tapas, några bläckfiskringar och ett glas vitt vin till M och några stekta sardeller och en rejäl pilsner till Skepparn. Det var mycket gott, precis som fisk brukar vara runt den här kusten.
Alldeles till vänster runt den här kröken festade M och Skepparn på bläckfiskringar och stekta sardeller. Det vackra gröna vattnet står i vacker kontrast till den grå och ostadiga himlen. Så här drygt 30 mil norrut från Santa Pola är det ett sämre väder och har varit det en tid också. Det är ett ostadigt väderläge i Europa denna vinter.
Väl nere igen började den korta promenaden tillbaka till M/F Solsken. Hon ligger inte mer än en och en halv kilometer bort och väntar på oss. Ungefär där strandens bebyggelse kommer fram bakom buskens blad på bilden alldeles här ovanför.
Nere på strandpromenaden väntar ett par upplevelser till innan vi är hemma. Det ena på stadens sandstrand, det andra en bit ut i vattnet. På stranden har vi alla byggt sandslott någon gång i våra liv. Här var det också ett bygge men inte något sandslott utan ett långt matbord med tretton personer sittandes vid det. Bordet är gjort i sand liksom duken som faller ned framför det. Ett par krukor på marken är gjorda i sand liksom mattan som bordet står på samt äpplena, brödskivorna och vindruvorna på bordet. Och de tretton männen, tolv lärjungar och Jesus. Och muren runt bordet. Här sitter nu männen och tar sin sista måltid tillsammans. Tänk att kunna skulptera på det här sättet med sand!
Den sista måltiden. Besättningen kunde inte göra annat än kasta ned ett par Euro på en duk som fanns intill där konstnären ville ta emot pengar från förbipasserande.
Nästa upplevelse syns som en svart liten prick längst upp till höger på den här bilden ovan. Vi får nu se surfare bemästra vågorna. På förstoringen nedan syns en av dem lite bättre.
Bilden är tagen med mobilkamera och tål inte så mycket förstoring. Men nu syns surfaren bättre. Och det syns också hur ansiktsuttrycken hos männen har fångats.
Vissa bilder är tagna med Skepparns mobilkamera vilket ger sämre kvalitet, särskilt när de är använda här efter beskärning och förstoring. Det kom regn vid ett par tillfällen så den stora kameran hölls nedpackad.
Wow vilket konstverk! Hur länge får det vara orört tro utan att någon el. tidvattnet förstört det?