M/F Solsken

Ett litet trassel som i och för sig var väntat får Skepparn att ändra sina resplaner lite grann. Men det ger ett par underbara dagar till vila för både Miata och Skepparn så det blir ett välkommet avbräck. 

Skepparn och Miata kommer till Hürth på fredag kväll efter en ganska lång dag på autobahn. I Skepparns resplan ingår det att besöka I.L. Motorsport som ligger just här, men han hade tänkt komma hit till Hürth på lördagseftermiddagen. Ett skramlande ljud i Miatas bakre ljuddämpare ändrar dock dessa planer och Skepparn bestämmer sig för att sträckköra i stället. Så nu får Miata lite välbehövlig vila, och det får Skepparn också som kliver ur sängen först vid lunchtid på lördagen. Det ska sägas att det är något mycket ovanligt. Han bor för övrigt på ett underbart litet hotell som verkligen kan rekommenderas, Hotel Schütze som ligger på en mycket fin, tyst och behaglig plats i Hürth. På Ritterstraße 25. Det är ingen lyx men det är trevligt.

Det blev ingen busstur till Köln idag på lördagen för Skepparn, som han först hade tänkt. Istället använder Skepparn apostlahästarna och promenerar de drygt sju kilometerna till domkyrkan i Köln efter att ha ätit en sen frukost på ett café i Hürth. Det är varmt så här vid lunchtid, det är 30 grader när han ger sig iväg och det kommer att vara en viss distans att gå. Men Skepparn har ingen brådska utan promenerar i långsam takt och räknar med att det finns goda möjligheter att ta vätskepauser under vägen. Först promenerar han på de små sömniga gatorna i Hürth fram till Berrenrather Straße som är en rak gata som efter en stund leder över ett soligt och stekhett fält där det inte går att promenera på skuggsidan. Den här långa raka gatan förbinder Hürth med Köln och leder fram till Kölns sydvästra ytterområden. 

När fältet är passerat möter Skepparn lite sömniga gator igen med många små hus med bilar parkerade på trottoaren framför, ungefär som i Hürth. Det är mycket varmt och han börjar längta efter en kall förfriskning men i den här delen av staden syns inga etablissemang som kan hjälpa honom att få vätska. Han fortsätter framåt längs den stillsamma gatan och så småningom tätnar bebyggelsen och omgivningarna blir till en riktig stad. Det är fortfarande nästan fyra kilometer till domkyrkan i Köln som är målet för Skepparns promenad och han får nu äntligen möjlighet att släcka törsten. I ett hörn av en gul byggnad dyker det upp en bar. Skepparn korsar beslutsamt gatan och kliver in och går fram till bardisken. En kort och lite satt dam tar emot och Skepparn beställer in en Weissbier och får en Schöfferhofer Weizen som han tar emot och sedan går ut med till skuggan under träden i barens lilla trädgård. På en barstol i hörnet alldeles vid ingången till baren sitter en lång mager man i femtioårsåldern och dricker öl och röker. Han ser väldigt hemtam ut och många som passerar förbi på gatan stannar en stund och pratar med honom.

Efter den kalla förfriskningen fortsätter Skepparn sin promenad och ser nu toppen på domkyrkans två spiror sticka upp över hustaken långt där borta framför honom. Han förstår att han är på rätt väg vilket det aldrig varit någon tvekan om. Det är ju hur lätt som helst att hitta i en främmande stad med hjälp av vägbeskrivningen i Google Map.

Trots att det är mer mulet än soligt blir det ännu varmare och plötsligt hörs ett kraftigt muller. Det är åska i antågande. Det kommer lite lätt regn men Skepparn fortsätter sin promenad mot domkyrkan och kontrollerar då och då på Google Maps att han är på rätt väg. Han har kursen utlagd där på satellitbilden och följer de blå punkterna. Han har inte aktiverat guidningen då den drar ganska mycket batteri och den behövs inte heller. Punkterna visar vägen på ett alldeles utmärkt sätt.

Efter att viadukten passeras tätnar staden alltmer.

Efter ytterligare ett par kilometer börjar värmen göra sig rejält kännbar och Skepparn känner att han måste få vatten. Han börjar till och med oroa sig för värmeslag där han går, så öl eller någon annan alkoholhaltig dryck är inte aktuell. Nu är det vatten som gäller. Problemet är bara att han har hamnat i ett område där stora trafikleder möts med flerfiliga vägkorsningar Och det finns inte tillstymmelse till barer i området. Men ett stort hotell tvärs över en stor vägkorsning med några bord och parasoller utanför ser ut att vara lösningen även om uteserveringens läge har mycket att önska. Men nu är det medicinska behov som gäller och inget annat. Efter ett väntande vid röda gubbar och ett kryssande över vägsystemet kommer Skepparn till hotellet men då visar det sig att baren är urblåst eftersom renovering pågår. Det finns inget annat att göra än att fortsätta.

Lyckligtvis är det nu närmare till stadens gågator än Skepparn riktigt hade koll på. Det är bara två kvarter kvar innan han kommer in på den livliga gågata som leder direkt till Kölnerdomen. Efter en stund hittar han ett café och kan beställa in en flaska iskallt vatten och en flaska iskall multivitamindryck. Det är precis vad som behövs i det här ögonblicket och han blir sittande där en god stund för att vila och få tillbaka energi.

En liten bit bort tornar nu Kölnerdomen upp sig. En stor och mycket vacker byggnad. Den är byggd mellan 1248 och 1880 vilket betyder att det tog 632 år att färdigställa byggnaden. Kyrkan träffades av fjorton bomber under andra världskriget men klarade sig utan allvarliga ras. Bebyggelsen runt omkring pulveriserades dock. De båda tornen är 157 meter höga så det är inte konstigt att Skepparn såg dem sticka upp övert hustaken flera kilometer bort. På torget utanför domkyrkan är det massor av folk och mitt i folksamlingen framför kyrkans västra fasad agiterar en missionär högt och försöker omvända torgets besökare.

Kyrkobyggnaden tillhör den romersk-katolska kyrkan och när Skepparn kommer fram möts han av en präst klädd i vackra röda kläder tillsammans med vaktpersonal som kontrollerar allas handväskor och ryggsäckar. En medelålders tysk kvinna som hade med sig en resväska nekas att komma in i kyrkan. Det är förstås en effekt av det terrorsamhälle vi lever i, tänker Skepparn som tycker lite synd om damen.

Väl inne i katedralen finner Skepparn en underbar svalka. Det är många som har tagit sig hit och domkyrkan är uppenbarligen ett stort turistmål. Trots att det är så mycket folk härinne råder ändå en slags ro. Folk rör sig runt och förundras över byggnaden. De går sakta och talar stillsamt men ändå inte så där högtidligt tyst som man ofta finner i kyrkor. Det finns någon slags folklighet här också. I ett område som avgränsas av ett galler finns området där besökarna kan bikta sig, och det är en del som gör det också. Det är nästan som taget ur en film.

 

Det är en mycket vacker byggnad som breder ut sig åt olika håll. Längst bort längst ner under valvet som är särskilt upplyst pågår biktningar.

 

Längst fram i domkyrkan finns dess altare.

 

Det finns många vackra målade fönster i Kölnerdomen.

 

Många tänder ett ljus för nära och för kära och för mänskligheten.

 

Efter att ha besökt kyrkan känner Skepparn att han har tömt ut sin energi mer eller mindre. Det är nu 33 grader varmt ute och han tänker inte promenera tillbaka till Hürth. Domkyrkan ligger vid centralstationen i Köln vilket betyder att det är lätt att få tag på en taxi. Skepparn tar en sådan tillbaka till hotellet för det facila priset av 22 €.