Allmänt

Miata är på väg till Santa Pola

 
Under de två vintrar vi har varit i Spanien har vi varit ganska bundna till Santa Pola. Den tredje vintern ska vi bli mer fria. Då kommer vi att ha Miata där nere som ska hjälpa oss land och rike runt.
 

Nu ska Miata ner till Spanien för att stanna där. Hon är familjens första medlem som blir permanentboende på Costa Blanca. Idag den 16 juli klockan 06.48 startade turen från Knapegården på västra kusten av Onsala-halvön. Det hade varit en regnig natt och hon får sova ute så hon var ganska blöt när vi stack iväg tillsammans.

 

Då startar resan till Spanien. Miata var inte nöjd med den sneda nummerskylten.
 

Jag öppnade skuffen med nyckel för att få med mig det sista. Normalt öppnar jag den inifrån men nu tog jag hjälp av bilnyckeln och för att komma åt låset får jag skjuta upp nummerskylten lite. Jag glömde dra ner den igen efter att jag stängt hennes bagagelucka och det var hon inte helt nöjd med. Hon ville knappt godkänna bilden med henne där mellan Knapegårdens grindar redo för utlandsflytten.

 

Nu är ju inte den här flytten så dramatisk för henne. Hon har tillbringat alla sina nitton år i utlandet. Närmare bestämt i Uelzen i norra Tyskland. Men hon fick bara fröjdas på gatorna de första tio åren. Sedan 2010 har hon stått bortglömd med nio år gamla däck någon stans i Uelzen-området. Däcken är gamla, de har nio år på nacken samtidigt som däckmönstret är oklanderligt nytt. Så hon har knappast rullat dessa år. Men nu är hon i Tyskland igen och i morgon ska Skepparn leta nya mjuka fina däck till henne.

 

Miata påminde Skepparn efter ett par mil på resan mot Spanien att nummerskylten inte sitter så vackert. Så på första rastplatsen mot Skåne, bara någon mil söder om motorvägspåfarten från Onsala, krånglade sig Skepparn ut ur förarstolen för att rätta till den.

 

Efter ett par mil rättas misstaget med skylten till.
 

Krånglar sig ur är rätta ordet. Det är ett motionspass att komma i och ur lilla Miata, men efter att Skepparn har utvecklat en viss teknik går det bättre och bättre. Och väl på plats sitter han utmärkt där bakom hennes ratt. Största problemet är att få in och ut de omåttligt stora fotbladen, för att lyckas med det måste den vänstra dörren vara helt öppen. Den måste stå på vid gavel. Skepparn hade planerat att ta färjan mellan Rödby och Puttgarden men där någonstans på motorvägen väster om Köpenhamn valde han att ta Stora Bält-bron i stället för färjan Rödby-Puttgarden. Det skulle helt enkelt inte gå att öppna dörren tillräckligt på färjan där bland alla trångt packade bilar.  Han skulle inte komma ur bilen och det skulle inte sjöbussarna på Scandlines gilla. Att Öresundsbron valdes före färjan mellan Helsingborg och Helsingör beror på att Skepparn tagit med sig M/F Solskens brobizz. Det blir billigast med den. Det gäller nog också Stora Bält-bron för övrigt. Den blir nog billigare med brobizzen än färjan till Tyskland skulle ha blivit. Och så slapp paret Skepparn och Miata dessutom att stå i kö där i färjeläget mitt under värsta semesterrusningen.

 

Vi valde bron för att det är enklast och billigast. Miata är missnöjd igen, den här gången för att inte instrumentbrädan har dammats av ordentligt.
 

Det var en ganska trist inledning på transporten till Spanien tycker Skepparn och det tycker nog Miata också. Att mata motorväg från Onsalamotet till Flensburg. Så när det var fyra mil kvar till till den tyska staden alldeles vid den danska gränsen kunde vi inte värja oss längre utan lämnade motorvägen och dess öronbedövande dån. För det är verkligen ett öronbedövande dån som hörs när man kör en sådan väg med sufletten nere. Vi tog oss i stället fram på smala danska asfaltsvägar och sedan tyska dito i sällskap med fågelsång, surrande bin och doften av kogödsel och grispink. Det var en betydligt angenämare upplevelse.

 

I lite bättre väder nu i sydligaste Danmark, bara någon kilometer från den tyska gränsen.
 
Väl i Flensburg bestämde Skepparn sig för att leta nattlogi på annan plats. Det var hektiskt i Flensburg så här vid fyra-tiden på tisdagseftermiddagen och det var krångligt på något sätt att komma åt hotellen. Skepparn vill dessutom att Miata ska känna sig trygg på kvällen och inte bli våldförd under natten, han ville ha lite lugnare omgivningar för henne. 

 

Men, det är högsäsong och inte lätt att hitta övernattning. Och efter att ha tröttnat på att åka omkring och fråga om det finns rum på hotell eller bungalows på campingplatser och få nej efter nej tog han hjälp av appen ”AroundMe” och kunde till sist boka ett hotell i det lilla tyska samhället Büdelsdorf. Det blev lite i dyraste laget men har det också varit en lång dag med 72 mil under Miatas bakelithårda däck. Och de flesta av dessa mil var dessutom urtrista mil, både för Skepparn och för Miata. Hon trivs ju bäst på kurviga slingriga smala vägar. Nu ska det endast roas på vägarna och senast klockan fyra på eftermiddagen ska nattlogi vara kirrat.

 

Det blev ett fint hotellrum till Skepparn på Hotel Heidehof i Büdelsdorf. Miata sover utomhus som vanligt.
 

Och, som sagt, uppgift nummer ett i morgon är att hitta nya fina skor till Miata.