Idag blev det en festdag för Skepparn och Miata
Den första dagen transporterade vi oss till Tyskland på svenska och danska motorvägar under dånande buller. Den andra dagen gjordes transporten till de vackrare delarna av Tyskland. Och idag den tredje dagen får Skepparn och Miata första belöningen efter de två första ganska långa dagarna.
Övernattning är gjord knappt fem mil norr om Goslar. Skepparn ville inte komma till turiststaden Goslar sent på kvällen och jaga hotell. Men han vill komma fram tillräckligt tidigt för att mannen på däckverkstaden i Goslar, som Skepparn pratade med på telefon i går eftermiddag, ska kunna beställa däck som kommer dagen efter. I morgon fredag, alltså. I dag är det torsdag. Dagarna av däckjagande går ihop med varandra men i morgon ska i alla fall Miata få nya säkra däck så att hon kan köras runt på vägarna lite mer aktivt. De däck som sitter på är nio och tio år gamla och är säkert hårda som bakelit. Skepparn är orolig för däckexplosion också så han kör mycket lugnt och stillsamt.
Skepparn och Miata kommer i väg ganska sent på förmiddagen från Braunschweig där natten tillbringats eftersom Skepparn behövde ha ett jobbsamtal på förmiddagen. Men strax före elva på förmiddagen lättar Miata ankar och sätter kurs mot Goslar. Det dröjer inte länge innan vi börjar se Harz-bergen i horisonten. De bergen som Miata ska svänga runt i några timmar med Skepparn vid rodret.
I fjärran syns Harz-bergen. Ett spännande resmål som ändå ligger ganska nära för oss svenskar som vill åka runt där på två eller fyra hjul.
Skepparn kommer strax att sätta sig vid rodret, förlåt, bakom ratten på denna fantastiska lilla bil.
Men innan resan kan fortsätta mot själva bergen sätter Skepparn kosan mot Erhardts däckverkstad vid infarten till Goslar. Skepparn har redan igår pratat med innehavaren över telefon och idag inspekterar däckverkstadens chef ett av bilens däck noga. På en vit kvadratisk papperslapp som han tog från sin kunddisk och med bara handflatan som stöd skriver han nu ned informationen som står på däcksidan. Han marscherar sedan in på kontoret bakom kundbänken glatt berättande en lång harang på tyska till Skepparn som inte hinner förstå särskilt mycket. Men Skepparn förstod att däckverkstadsinnehavaren pratade om att beställa och om pris och om Continental blir bra?
- Das ist egal, flikade Skepparen in eftersom han inte bryr sig särskilt mycket om vilket märke däcken har. Bara de är bra.
Skepparn får nu veta att de kommer att kosta 309 euro inklusive montering och det ger han okej till. Han får också välja om han vill komma klockan nio eller klockan tio i morgon för att få dem bytta.
- Neun uhr, svarar Skepparn genast och får en lapp med tid och datum på.
Han krånglar sig sedan in och får den ena foten efter den andra över Miatas vänstra dörrtröskel. På en vanlig bil sitter dörrtröskeln längst ned, men det gör den inte på Miata. Där sitter den en bit upp, en bra bit upp tycker Skepparn, och att sjunka ned innanför den är nästan som att sjunka ned i ett badkar. Nej, inte riktigt förstås. Men tröskeln är nog i alla fall en decimeter upp från bilgolvet, om inte mer. Och i Miata sitter man i praktiken på bilgolvet och kör, låt vara med en liten inte alltför tjock stolsits emellan. Dessutom är bildörren i vägen när de stora fotbladen ska vikas in.
Innan Skepparn lämnar Erhardt tar han fram telefonen och letar efter hotell på appen ”AroundMe”. Det ligger ett billigt alldeles nära och Skepparn kör ut från Erhardts däckverkstad och sexhundra meter senare är han framme. Men här syns inte röken av vare sig bar eller restaurang och det vill Skepparn ha nära sig ikväll. Han har ätit hotellpizzor varje kväll nu i två kvällar och i kväll vill han ha en god tysk schnitzel och en stor kall mörk öl. Nästa billiga hotell som dyker är Hotel Die Tanne som verkar ligga i stan åtminstone. Tomtom får adressen som han tacksamt tar emot och skickar sedan tillbaka en alldeles utmärkt rutt dit.
Hotellet visar sig ha ett perfekt läge och dessutom en bra låst bilparkering för Miata som får sova extra tryggt inatt. Innanför glasdörren till hotellet är det en dam som städar av golvet. Skepparn kliver in och säger Guten tag på sin bästa tyska och frågar om det finns ett enkelrum ledigt. Och det gör det så Skepparn visar upp sitt pass och bokar rummet och hälsar att han kommer tillbaka i kväll. Han ska först köra lite bil i Harz-bergen berättar han.
Harz är en bergskedja där det högsta berget är 1 140 meter högt. På den toppen samlas för övrigt häxor på valborgsmässoafton. Men nu är det gott och väl efter midsommar så det bör vara tryggt att färdas i bergen. Bergen är skogiga och ganska runda till sin karaktär så de bjuder inte på många hissnande bergsvyer. Däremot är de fyllda av slingrande härliga vägar som älskar att befolkas av både motorcyklister och bilister. Bergen är en tysk nationalpark och vid Torfhaus ligger ett center med information om nationalparken.
Vägarna är kurviga och härliga och älskas av alla som gillar att köra aktivt. De är oftast av mycket bra kvalitet och släta och fina även om det också finns de som har Straßeschaden även här.
En hel del av de vatten som finns här verkar vara reglerade. Här är en damm som troligen inte är byggd för att skapa elektricitet. På en sten intill går det att läsa att det är Harz vattenverk. Det finns nog mycket fint vatten här uppe som används som dricksvattenreservoarer. Vad den blå tingesten är vet inte Skepparn. Det finns en dörr till den men där står det noga att ett larm är kopplat till den.
Platsen med dammen är uppenbarligen en attraktion för tyskarna. Det är jättemånga tyska bilar parkerade längs landsvägen och en glassbil säljer glass på platsen. Skepparn köpte en glass liksom damen som sitter på trappan i spegelbilden som skickas tillbaka av det blå konstiga. Det gjorde också den långtradarchaufför som tvärnitade i gruset bakom Miata. Köpte glass, alltså. Det finns en del lastbilar på vägarna i Harz, men de är inte störande många.
Det finns ett område med döda träd. Enligt uppgift kan detta bero på granbarkborrens framfart, men Skepparn vet inte säkert.
Vid Torfhaus finns ett center med information om nationalparken. Där samlas många motorcyklister men också många som ska ut och vandra med kängor och ryggsäck i nationalparken.
Väl tillbaka i Goslar och till Hotel Die Tanne blir nog Miata ganska nöjd med sin sovplats inatt, det är den bästa hon har haft hittills. Inte bara är den säker med låsta grindar under natten. Hon har tak över huvudet dessutom.
Även Skepparn är ganska nöjd med det lilla rummet under taket på det lilla hotellet.
Goslar är en mycket vacker stad. Skepparn kör även motorcykel och har varit i Harz förut och kört på bergens vägar, men han har aldrig varit i staden. Men han har hört andra motorcyklister berätta hur fantastisk den är och hur de längtar tillbaka hit. Och Skepparn håller med, det är lätt att tycka om Goslar.
Goslar är full av korsvirkeshus, mysiga gator, fina torg och trevliga restauranger. Åtminstone ser de trevliga ut och den Skepparn besökte, Die Butgterhanne, som ligger alldeles intill marknadshyrans stenvägg var mycket bra och trevlig.
Utsikten från ”Die Butterhanne” är andra restauranger där folk också verkar ha det trevligt.