Reparation i Bielenfeld, Nederländerna huxflux, den Vallonska huvudstaden och Normandie - Mycket på en gång
Vi behövde göra en liten reparation av fästena för våra långbäddar i M/F Solsken. När en garantireparation gjordes tidigare kom ett par fästen att deformeras. Skepparn är en reslig karl och vill inte finna sig själv ligga huvudstupa i garaget en natt så åtgärd behövdes göras.
M/F Solsken är byggd i Tyskland och är också köpt i Tyskland. Hon importerades 2014 till Sverige som ny av goda vänner till Skepparn och M som tog över henne när hon kom tillbaka till Sverige från hennes Spanientur vintern 2017/2018. Sedan länge var en reparation inplanerad hos Palmowski i Bielenfeld där hon är köpt men när den gjordes påverkades dessa fästen. De är nu återställda utan kostnad för M/F Solskens besättning.
Utanför denna anläggning tillbringade M/F Solsken sin andra natt i Tyskland. Klockan nio på morgonen lämnas nycklarna in och vi kan koppla av ett par timmar i deras gästområde med tillgång till fritt flaskvatten och fritt kaffe. Vi får ju också möjlighet att se på andra husbilar.
Vi ska in med bilen på måndagmorgonen och ser till att komma till Bielenfeld på eftermiddagen på söndagen och ser när vi kommer att det är full fart på bilförsäljningen och att de platser vi tänkt oss att stå på är upptagna av personbilar. Här finns det snofsiga paret med sin svarta välpolerade BMW-cab som gnistrar i solskenet, här finns det äldre paret klädda i foppatofflor, halvlånga shorts och piké respektive linne och solbrända under, där är paret med hund med matte trippande runt med hunden bland bilarna ute på planen framför bilförsäljningen och här finns barnfamiljer med halvstora ungar som kastar lystna blickar efter de fina bilarna runt omkring dem. Vi ställer oss i pole position för att få den plats vi vill ha och siktar in oss på den nedcabbade BMW'n.
- De kommer att komma ut snabbt för de är oroliga för fågelbajs på sina fina skinnsäten, tror Skepparn.
Och han har helt rätt, efter några minuter kommer det snofsiga paret ut och kör iväg och M/F Solsken kan stillsamt smita in på platsen.
På måndagmorgonen hoppar hela besättningen piggt och raskt upp klockan sex för att hinna få i sig kaffe, te och smörgås innan verkstaden öppnar klockan sju. Det är ett par andra bilar som också parkerat på platsen för att göra verkstadsbesök och Skepparn vill vara säkra på att vara först. Vi vill komma iväg så fort som möjligt på dagen. Men klockan sju finns inte ett liv på platsen. Folket i de andra bilarna knoppar vidare och det är stendött inne hos Palmowskis. Den pigga besättningen faller strax tillbaka i slummer i väntan på att klockan ska bli nio. Skepparn hade träffat en lokalvårdare när han tog en promenad runt byggnaden i den arla morgontimman och fått veta att det var klockslaget då portarna slogs upp.
Väl inne kunde vi slå oss ned i sköna skinnfåtöljer och serverades kaffe och flaskvatten utan kostnad. Och bilen kommer att vara klar om två timmar, så det blir inte alltför lång väntan. Vi fick nu chansen att jämföra vår M/F Solsken av årgång 2014 med samma modell av årgång 2019. Det finns ett par små förbättringar vi kan se, dels en liten lucka i golvet som är lättare att öppna i den nya modellen, dels genom att det finns ett par extra usb-laddningsuttag på ett strategiskt ställe. Planlösningen i bilen är identisk med vår men det är inte lika fina material och färger tycker vi och känner oss ännu mera nöjda med egen vår husbil.
Den reparation som skulle göras krävde att hela sovrumsinredningen togs bort. Så sängar, madrasser och olika skivor fick förpassas fram till salongen. När Skepparn gick förbi bilen var arbetena igång och allt låg där. Huller och buller såg det ut som men det är nog ordning och reda. Vi är ju i Tyskland och tyskarna är ju duktiga på att hålla reda på saker och ting.
Sovrummet ser ut att ligga huller om buller men det är säkert tysk ordning i det hela. Och när allt är återställt efteråt finns det inget att klaga på.
När vi så småningom kom iväg var vi hungriga och en riktigt bra sak längs de tyska motorvägarna är Autohof. Här går det att äta gott till ganska låga priser och det är lätt att hitta plats för att parkera husbilen på de här stora anläggningarna. Vi åt en mycket god kinesisk buffé för det facila priset av 8,90 €. Inte lika billigt som i Santa Pola i Spanien men ändå rätt okej. I Spaninen där vi betalar 6,70 € för en trerätters middag hos kinesen och då ingår dessutom en halv flaska vin per person. I Tyskland kom drickan till.
Stor yta och gott om plats. Det är lätt att hitta plats att parkera och också lätt att hitta god mat.
Så småningom när skuggorna blev längre precis som dagen var det dags att hitta någonstans att övernatta. Vi har inte detaljplanerat utan använder vår GPS för att hitta en campingplats bland alla de som finns i dess databas. Vi var nu i västra Tyskland och tog en som fortfarande låg i Tyskland då vi tycker det är lättare att prata tyska än Nederländska. Och den vi valde låg i en stad med ett mycket tyskt namn, vilket namnet var kan vi dock inte komma ihåg. Väl framme möttes vi av en stängd grind men det fanns folk som campade innanför. På vägen dit hade vi kört förbi en man som susade fram på sin permobil och nu hade han hunnit ikapp oss och det visade sig att han var gäst där.
- Tryck på knappen där så går grinden upp, sedan får ni betala i morgon klockan tio förklarade han.
Det passade inte riktigt. Skepparn har jobb att göra nästa morgon och behöver komma iväg tidigare på dagen och behöver bilen för sig själv. Den övriga besättningen behöver släppas av på ett roligare ställe.
Nu var det dags att dra fram appen för att hitta ställen som fortfarande hade öppet. Mörkret hade börjat lägga sig och vi ville hitta något innen det blev för sent. Det finns en camping i närheten som ska vara öppen men när vi kom dit såg det väldigt dött ut. Liftarn åtog sig att hoppa ut och kolla läget. Han försvann och syntes inte längre till så Skepparn och M började tro att det nog var öppet trots allt. Campinginnehavaren hade dock stängt för säsongen men berättade för Liftarn att det finns en gårdscamping i nästa by som han tror är öppen. Vi körde runt och letade efter den men kunde inte hitta någon sådan. Det var viktigt att ha en camping denna gång då vi är tre personer ombord som vill duscha innan vi fortsätter så det var dags att hala fram appen igen.
Den här gången fick vi napp. Vi styrde i mörkret in genom ett par grindar in i en slags stor trädgård men en damm och staty i mitten. Här letade vi upp en bra elplats och gick för att utforska platsen och hittade duschar och all annan service som vi behövde. Det enda vi behövde veta nu är hur vi ska betala och samtidigt som vi står och funderar på det kommer en ung nederländsk man fram ur mörkret. När vi början prata engelska med honom frågar han plötsligt om vi är från de nordiska länderna.
- Ja, från Sverige svarar Skepparn.
- Men då kan vi prata svenska, säger holländaren. Jag pluggade på Chalmers i ett halvår, berättar han på flytande svenska.
- Hur kan du prata flytande svenska efter bara ett halvår undrar vi häpet.
- Jag har läst svenska innan här i Holland, svarar han då.
Det var en överraskning att träffa en svensktalande holländare på en camping som ligger i närheten av det tysk/holländska/belgiska "Treriksröset". Åtminstone är vi nästan på platsen där de tre länderna möts. På camping Biej de Vogel i Montfort i Nederländerna.
Vi fick av honom veta att vi skulle ringa ett av de nummer som finns anslagna på toalettdörrens insida för att få kontakt med Carla som är den person som äger campingen. Skepparn ringde henne och hon berättade att hon inte är hemma och kan ta emot några pengar. Skeppar föreslog då att han lägger de 15 € som campingen kostar i den kartong med extra toalettrullar som står inne i det hus som är en kombination av kontor/reception/bibliotek och lager. Det var en bra idé tyckte Carla så var sedan den campingnatten betald.
Dagen efter skulle Skepparn ha telefonmöten hela dagen så det behövdes en lugn plats där resten av besättningen kunde debarkera medan telefonmötena pågick. De skulle bli mycket missnöjda att behöva tillbringa sex timmar på en parkering vid motorvägen så en stad krävdes. Det fick bli Namur i Belgien som är den Vallonska huvudstaden. Här finns det en utmärkt ställplats på Place André Ryckmans centralt i staden. Det är bara sex platser men vi hade tur att få en på förmiddagen. Vi märkte dock att det är särskilt lätt att få en plats på kvällen då vanliga bilar står där på dagen, de åker sedan iväg efter arbetstid.
Skepparn satt i M/F Solsken och jobbade hela dagen och kom inte ut från husbilen innan det blev mörkt så det finns inte några bilder från Namur, mer än denna över floden Maas. Då han inte hade med sig stativ fick han göra något annat av bilden.
Morgonen efter, på torsdagsmorgonen, var det dags att sätta en sydvästlig kurs för att ta oss mot Normandie. Vårt resande har perioder då vi kan köra och perioder då vi behöver stå stilla på grund av att arbete ska göras. Därför går det inte så snabbt för oss att ta oss fram. Men det gör heller inte så mycket. Denna torsdag hann vi lägga in ett kort besök på Matisse-museet i Cateau-Cambrésis. 17 kilometer tidigare upptäckte vi helt plötsligt med hjälp av en vägskylt att vi var på väg mot detta museum.
Platsen fanns där plötsligt - Matisse-museet i Cateau-Cambrésis. Väl värt ett besök.
Det fanns många fina Matisse-verk på Matisse-museet men Skepparn gillade ändå André Herbin bäst.
Vi kom också att köra förbi en begravningsplats med svarta kors på rad. Här vilar 22 665 tyska soldater som stupade under första världskriget och vi reflekterade hur hårt de här delarna av Europa har drabbats av krig.
Krigskyrkogård i Frankrike med tyska soldater som stupat under det första världskriget. På just denna plats vilar 22 665 stupade soldater.
Fortfarande lägger människor blommor på gravarna.
Övernattningen mot fredag skedde på en ställplats i västra Frankrike efter att vi förgäves sökt efter en öppen camping. Så här pass långt norrut är det tydligt att många campingplatser har stängt för säsongen och campingapparna stämmer inte riktigt alltid. Även om det står angivet att de ska ha öppet stänger de nog när de märker att säsongen är över och besökarna slutar komma. Det blev lite problematiskt då Skepparn behövde elström för sitt arbete på fredagen, men nu blev det uppenbart att fredagen skulle bli en strömlös. Men det fanns från början en reservplan att använda iPads i stället för dator. Vi har ju batterierna sprängfyllda med ström som levereras av våra två solceller, så nu fick dessa iPads användas i stället för dator och det trådlösa tangentbordet kopplades strax till den ena av dem med hjälp av blåtandsteknik. Vips finns här en dator som kan användas överallt och jämt och ständigt då den laddas med hjälp 12 voltssystemet.
När det närmade sig kväll hade vi gjort den endast dryga timmen långa resan till Quiberville-sur-Mer på den normandiska kusten. I denna lilla trevliga kuststad finns det en utmärkt camingplats, Camping de la Plage, där vi nu tillbringar natten. Seneftermiddagen och kvällen bjöd på några fantastiska ögonblick på stranden nedanför staden.
Tidvattnet kommer om ett par timmar att svämma över den här sandstranden som då blir sandbotten.
Kvällens höjdpunkt var den otroligt vackra solnedgången bakom de höga klipporna på den normandiska kusten samtidigt som floden sköljde in. Av sandbotten på bilden ovanför denna finns inte ett spår.
Trevlig läsning, tack 😍