Oops! Helt plötsligt var vi på Mön och fick besöka klinten

 
Vi kör alltid med en röd tråd i någon mening men också väldigt oplanerat. Då har vi upptäckt att vi får uppleva många saker och många av dessa är oväntade. Så var det när vi plötsligt såg att det bara är en kilometer till ön Mön.
 
Ni som är proffs på resande och planering undrar säkert hur man plötsligt kan vara vid denna fantastiska och välkända ö utan att ha en aning om det? Det finns ett enkelt svar - Global Positioning System. Eller GPS. Vi planerar en ungefärlig rutt och låter det lilla tekniska underverket göra detaljplaneringen. När vi sedan börjar närma oss kvällen går vi in på en ställplatsapp och letar efter en lämplig ställplats eller camping. Och på något sätt saknas då den övergripande blicken. Nu gör ju inte det något när vi ändå har bonntur, men säkert kan vi missa en del också. 
 
Samtidigt - det ger oss också överraskningar och det är ju väldigt kul. Nu var det Mön som sagt. En väldigt vacker ö med flera ansikten. Dels det låga landet och det flacka blå vattnet som upplevs ligga i samma nivå som landbacken. Höjda vattenstånd kan inte vara särskilt bra för ön och dess mark och öbor. Nästa sida ön visar upp är ett otroligt vackert jordbruks- och kulturlandskap. Och plötsligt, när vi kört österut en halvtimme, reser sig kraftiga kuperade höjder med täta bokskogar och genom den går den smala grusvägen som så småningom leder fram till Möns Klint.
 
Promenaden ut till klinten var väl preparerad men också mycket vacker.
 
Från centret vid den stora bilparkeringen leder flera olika leder ut till klinten. Det är svårt att få en riktig överblick från höjden men det finns en stig som leder till stranden. Där nedifrån finns säkert ett mer spännande perspektiv. Men M/F Solskens besättning hade inte riktigt tid att göra den promenaden denna morgon. Vi hade bara en kvart på oss, för vi skulle åka därifrån senast klockan tio hade Liftarn sagt.
 
Efter besöket längst ut på den östra sidan av ön bestämmer vi oss för att köra till motorvägen mot Rödby via öarna Bogö och Farö. Vi vill se mer av ön och planerar en kaffepaus på caféet på Farö. Alldeles innan vi lämnar Bogö för att komma över på Farö ser vi ett spännande fik som är öppet på vänster sida. Men med en bil liggandes alldeles bakom M/F Solsken och skåpen ombord fyllda med diverse saker törs inte Skepparn ge sig på en tvärnit med en därefter följande omedelbar 90-graders tvär gir in på den mycket smala vägen till caféet som låg där och lockade.
 - Typiskt, muttrar han och besättningen konstaterar att det får bli fiket på Farö i stället.
Liftarn tycker dessutom att det skulle vara kul att få se den ökända platsen på Farö där många banditer ger sig på stackars kåkfarare. Men lyckligtvis var där stängt. Till Liftarens stora besvikelse men till den övriga besättningens ännu större glädje. För nu får vi istället fika på det café vi nyss såg.
 
Vi vände raskt om och körde ut på vägen och tillbaka de få hundra meterna till Bogö för att besöka fiket vi nyss kört förbi - Cate FaröVad. Och det var en riktig vinstlott. Här möts vi av härligt folk som verkar ha valt en lite annan livsstil och som driver caféet intill stränder där kite-seglarna surfar på vågorna. Vi tar oss varsin stor latte och ett par morotskakor som är de godaste vi någonsin ätit! Så här finns trevlig välkomnande stämning kombinerad med god mat och god fika och en skön miljö. Så vårt råd om du är på väg på motorvägen mot Rödby eller på motorvägen därifrån - kör av mot Farö men kör en liten bit till in på Bogö och ta din paus på detta café. Vi får lite extra krydda också.  Samtdigt som vi är där har en veteranbilsklubb valt att göra caféet till sitt fikamål, så vi får se lite snygga bilar också.
 
Missa inte detta café om du är fikasugen i trakterna av Farö på väg till eller från Rödby. Kör förbi Farö och fortsätt några hundra meter in på Bogö så ser du caféet till höger.
 
Skepparn njuter av kaffetåren den goda.
 
M/F Solsken är katten bland hermelinerna denna förmiddag på västra Bogö.
 
Vi hade fortsatt flyt hela vägen ut på Östersjön och hela vägen fram till Tyskland. Vi kunde köra direkt på färjan efter att vi lämnat vår Öresundsbro-bizz till damen bakom luckan som raskt blippade den i sin manick där bakom glaset. Väl uppe på däck njuter vi av en solig tur men det var inte bara solen som ståtade med sitt varma solskensljus. Även blåsten visade upp sig och tilläts ta tag i Skepparns hår. Den popfrisyr Skepparn för tillfället har valt får leva ut ordentligt i vinden.
 
Till sist passeras det sista riktigt strukturella hindret - överfarten över vattnet. När vi är i land igen är det bara att köra på fritt.
 
Efter att ha anlänt på tysk mark satte vi kurs mot nästa ställplats som visade sig vara mycket trevlig den också. Dessutom med en bra italiensk restaurang bara några minuters promenad bort. Ställplats Alter Schiffsanleger i Geesthacht en liten bit öster om Hamburg på Elbes norra strand. I närheten av bron över Elbe. Så det är ett bra alternativ för dig som helst inte vill ta Elbetunneln. 
 
Ställplatsen Alter Schiffanleger vid Elbes strand i Geesthacht.