Skepparn har en skruv lös...

...eller åtminstone en nyckel på flykt. Det är obegripligt hur en människa kan vara så otroligt tanklös och släppa ifrån sig saker utan att ha en aning om var. Nu är en cykelnyckel på rymmen och det är ju knappast nyckelns fel, men den är ändå totalt försvunnen. Inte ens M kan hitta den och då är den verkligen borta. Skepparn tappar ofta bort både det ena och det andra och härjar och går på och river i olika möjliga platser där föremålet, i detta fall nyckeln, kan ligga medan M bevarar sitt lugn och systematiskt går igenom händelseförloppet. Och hon brukar alltid hitta det borttappade föremålet genom ren och skär slutledningsförmåga. Men den här gången var det förgjort. Den här cykelnyckeln stod inte att finna någonstans i M/F Solskens innandöme eller utanför dess ramar. Med ljus och lykta hade det sökts överallt och inte ens M:s sjätte sinne kunde bidra i den här jakten. Det enda som var hundra procent säkert är att den finns i närheten av eller inne i M/F Solsken då cykeln var låst och den går inte att låsa utan att cykelnyckeln vrids om vid låsningen.
 
Att bara ha en enda cykelnyckel är inte någon riktigt bra idé så det behövdes en ny. Skepparn tog fram reservnyckeln, låste upp sin cykel och satte sig på den och trampade i sakta mak genom Santa Polas gator för att leta efter en affär som kunde kopiera nycklar. På span efter ett skomakeri som också gör nyckelkopior. För så är det i Sverige, nycklar kopieras alltid av skomakare. Skepparn hade alltid tyckt det var lite konstigt för skor och nycklar är ju två helt olika saker. Skor är skinn och nycklar är järn.
 
Han sökte på "key copying" via sin mobiltelefon men det kom inga vettiga resultat. Och spanska kunde han inte och inte ens översättningsappen verkade kunna ge något vettigt svar på frågan, så det var helt enkelt dags att cykla hemåt. På vägen hem, på gatan Carrer d'Elx, fanns det plötsligt en skylt ovanför en butik med en bild på en liten nyckel. Butiken var dock tvärstängd med fördragna jalusier men bredvid bilden på nyckeln fanns det ett ord - Llave. Nu åkte telefonen fram igen och först gjordes det en kontroll på DuckDuckGo (Skepparn använder helst inte Google) att Llave betyder nyckel och det verkade det göra. Sedan gjordes en sökning på det ordet i kombination med ordet copia och orden Santa Pola och då kom det fram flera resultat. Bland annat hade Ferreteria Jaén på Calle Isabel la Católica nyckelservice, och den butiken låg alldeles i närheten.
 
Kosan styrdes dit och en ung trevlig man som kunde lite engelska kunde hjälpa till. Efter att ha tagit fram tio olika ämnen ur sina små lådor och testat dessa i cykellåset bestämde han sig för att en av dem passade. Han behövde bara slipa av den lite först på sin bänkslip för att göra nyckelns ax lite smalare. Varje mycket liten låda hade en exempelnyckel hängande på utsidan och alla nycklarna var ordnade i olika färger. Det verkade vara ett väl fungerande system. Och ett vackert sådant.
 
 
Efter att ha försökt få nyckeln att fungera i cykelns lås fyra fem gånger med lite slipande mellan varje gång kunde han så småningom få nyckeln att låsa upp låset. Medan Skepparn väntade på detta framgångsrika resultat kunde han konstatera att logiken håller ihop lite bättre i Spanien än i Sverige. Nycklar, som är gjorda av järn, eller stål egentligen, kan kopieras i järnaffärer. 
 
Den borttappade cykelnyckeln är fortfarande spårlöst försvunnen men nu finns det en andra nyckel gjord. Så den ursprungliga förlusten är inte längre hela världen (vilket den egentligen aldrig var även om Skepparn kände det så i förlustögonblicket). Och en vacker dag dycker nog originalnyckeln upp på något märkligt ställe.
 
 
#1 - - Helena Norberg:

Hej...en del av tjusningen är all den tid man lägger på att lösa de vardagliga tingen, när man är utomlands. Hemma i Sverige så skuttar man glatt ut genom dörren och tar sig i väg dit man ska och löser sitt ärende på noll tid...men i andra länder så kan det gå en halv dag att bara finna sitt ställe...Skönt att det löste sig för er. Men den borttappade nyckeln kanske inte kommer tillbaka...för en gång så tappade jag en bilnyckel som också var den enda till den bilen. Jag fann aldrig nyckeln...men min händiga man fick borra upp låset och skaffa nytt. Dock var känslan lite obehaglig när han stod på gatan utanför huset och borrade i bildörren...det kändes som alla grannar trodde det var ett bilinbrott på gång. =) Ha ha ha...

Svar: Ja, eller hur Helena. Och man kommer närmare samhället och landet där man är varje gång det händer.
Marianne och Knut-Erik