M/F Solsken

Dagen innan vi beger oss till Moseldalen vill Skepparn duscha och M tycker också att det är en bra idé. Vi duschar inte i husbilen då vi inte tycker att fria flödande vätskor och husbilsinredning går så bra ihop. Vi vet dock att andra tycker vi är pjoskiga men vi vågar vägra duscha (i M/F Solsken).

Så nu gäller det att hitta en dusch på byn och det är ju lika med att hitta en simhall eller en camping. Men nu har vi kommit en bra bit norrut i Europa och nästan varenda camping är stängd, de har inte öppnat för säsongen ännu. Men det finns en liten kommunal camping som vi hittade på Campercontact som ska vara är öppen. Den ligger i den lilla staden Rambersvillers en bit sydost om staden Nancy. Koordinaterna till denna är N48.3387809 E 006.637980. 

Vi ställer kosan dit och innanför ett par järngrindar finns en gräsplan som ser ut att tillhöra någon idrottsanläggning av något slag. Till höger om grinden finns ett slitet hus som senare visade sig vara den plats där campinggästen ska söka de som ansvarar för campingen. Det finns ett par mycket slitna duschar i en idrottshall av något slag där känslan när vi går in i duscharna är att gå in i utrymmen i Tjernobyl. Betonggolvet är i avrinningsrännorna svart av allt vatten som har passerat där och det är fuktränder längs det vita kaklet.

Det finns bara en knapp att trycka på och inte några kranar för att ställa in värmen. Det är kallt utanför och Skepparn är mycket skeptisk till om det ska komma något varmvatten och trycker på den enda knappen. Glädjen blir stor när det efter en liten stund flödar fram hett vatten och tvagningen kan börja. Någon med mycket bra känsla för en bra vattentemperatur har gjort temperaturinställningen.

Vi bestämmer oss på kvällen att vägen hem ska gå via Moseldalen, vilket innebär att det blir vårt tredje besök där. Vi bestämmer oss också för att följa La Moselle redan i Frankrike där Moselfloden fortfarande är ganska liten och ung. Vi tycker att det blir bra att starta i den lilla staden (de flesta orter i Frankrike som vi passerar igenom kan kallas ”den lilla staden”) Chatel-sur-Moselle som delas av floden och som dessutom ligger nära där vi är. Det tar inte mer än tio femton minuter att köra dit från vårt nattkvarter i Rambersvillers. Så vi fyller färskvatten och lossar förtöjningarna och ger oss i väg. Efter en liten stund genom det nygröna franska landskapet kommer vi fram till samhället där vi parkerar och bestämmer oss för att ta lite morgonkaffe. Vi har bara kört en kvart men turen genom Moseldalen ska få gå långsamt.

Floden Mosel är ung och ännu inte jättestor.

 

 

Det är inte särskilt djupt i La Moselle här i Chatel-sur-Moselle. La Moselle är det namn floden har i Frankrike.

 

 Vår GPS som är inställd på staden Metz kortaste vägen utan motorvägar leder oss norrut längs floden och ibland en bit från den. Det är vår sista dag i Frankrike och vi vill säga adjö till Croque Monsieur innan vi åker. När vi kommer till vägskylten med ortnamnet N MENY bestämmer vi oss för att det låter lovande, de har säkert en meny här där det går att välja den varma smörgåsen. Vi parkerar bilen vid ett krigsmonument från första världskriget och travar över vägen till närmaste café.

  - No, säger caféinnehavaren och slår ut med armarna. Här finns ingen Croque Monsieur.

Med hängande huvud går vi tillbaka till bilen och ser på krigsmonumentet att staden heter NOMENY, och det passar ju bra tycker vi med våra kurrande magar. Tydligen saknades det en bokstav på vägskylten.

Vi går ombord på M/F Solsken igen lite besvikna över att vi inte fick sätta tänderna i denna goda franska varma macka. Sakta rullar vi ut ur staden och fortsätter vår resa norrut och i samhälle efter samhälle spanar vi efter något mysigt fik eller kanske en bar. Men byarna är små och de lokaler som ser ut att kunna vara publika ser också ut att vara stängda. Det är lite mekigt att hitta en plats för M/F Solsken och gå ut för att känna på dörren så vi stannar bara för sådant som är tydligt öppet. Så småningom hittar vi ett café som ligger där rätt upp och ned på en åker utanför någon stad som dessutom är öppet. De serverar inte någon Croque Monsieur men istället hemlagad Quiche Lorraine. Och det passar ju bra där vi är i Lorrainedalen så det duger fint som den sista franska måltiden tycker vi.

Så småningom passerar vi gränsen till Tyskland och kör vidare på den östra sidan av Moselfloden. På andra sidan ligger det lilla landet Luxenbourg. Vi vill slå nattläger så nära den franska gränsen som möjligt och hittar en plats där vi kan stå med bredsidan och dörren mot floden Mosel alldeles vid dess strand i det flödande solskenet, mitt emot den Luxemburgska staden Remich. På en plats hos Mosel-Camping Dreiländereck strax söder om bron över till Luxembourg där vi just nu njuter av det fria kåkfararlivet.

Det är dags för en p-öl till Skepparn. P-öl är ett begrepp inom motorcykelvärlden. Den ska tas innan utrustningen har lämnat kroppen, ingen annan utrustning än hjälmen i alla fall. I campingvärlden används ofta termen stödbensöl men på M/F Solsken har vi valt att använda den term vi använder när vi stannat med motorcykeln.

 

 

Det är M/F Solsken till vänster med den egna tomten. Den belgiska bilen till höger får nöja sig med den allmänna gräsmattan.

 

 

Det är bara en mycket kort promenad över bron till staden Remich i Luxenbourg. Vi besöker den efter middagen och provar där ett av Luxembourgs vita viner.