M/F Solsken

 

 

Den första dagen utanför Spanien kommer vi förstås in i Frankrike och den första kvällen besöker vi Jean-Marc Recoules vingård strax sydväst om Béziers i sydöstra Frankrike. Vi blir väl mottagna och får genast smaka på deras viner vilket resulterar i att vi köper sex flaskor riktigt gott vin för det utmärkta priset av 40 euro. Det blir tre röda och tre vita viner och redan i kväll njuter vi av det röda tillsammans med en grekisk sallad. Det röda vinet har valts ut att finnas med i vinguiden ”Le guide Hachette des Vins”.

 

Vi kommer nu att övernatta på gården utan kostnad, vilket också kan göras utan att den gästande husbilsbesättningen behöver köpa något vin. Vi tas emot med öppna armar av Jean-Marc och hans hustru. Hans fru talar engelska vilket Jean-Marc inte gör.

 

När vi komer fram pågår det vinprovning tillsammans med de franska husbilsägare som redan har kommit. Det stod redan sex husbilar intill ett av vingårdens vinfält och det är dubbelt så många besökare i vingårdens vinprovningsrum lyssnande till Jean-Marc som beskriver de olika vinerna som det doftas och smakas på. Genast får vi varsitt vinglas i handen med lite vin i att prova, det är riktigt trevligt.

 

Efter att vi lämnat Roses tar vi väg GI-614 hela vägen ut till udden, till staden Cadagués. På vägen dit hittar vi målade slagord längs murar på bergsvägarna som uppmanar innevånarna i Katalonien att rösta för att landsänden ska bryta sig ur Spanien. Att var och en ska rösta ”Si”. När vi kommer till staden finns det en informationsskylt om Cadagués där de sista två bokstäverna, és, står i fetstil. Skepparn funderar på om det kan vara myndigheterna som vill betona att staden hör till Spanien. Men det kan vara något som bara finns i Skepparns fantasi.

 

Så småningom ligger den lilla staden där framför oss och redan vid infarten förstår vi på skyltar att husbilar inte är något lämpligt fortskaffningsmedel mellan stadens hus på dess trånga gator. Möjligen kan en plåtis vara gångbar. Inför gyttret av smala gator som vecklar ut sig framför vindrutan väkjer Skepparn att vända M/F Solsken på den närmaste parkeringen och besättningen beslutar sig för att lämna staden igen. Skepparn har redan varit i trångmål en gång då han irrade sig in med husbilen på gågatorna i Montpellier hösten 2017 och det räcker. Han är i och för sig busschaufför och hanterade det trångmålet alldeles utmärkt men vill ändå undvika det en gång till. Kanske besöker vi den med motorcykel i stället då motorcykelvägarna i det här området är helt fantastiska.

 

Vi vänder tillbaka men girar vid den första rondellen åt höger för att fortsätta norrut allra närmast kusten och följer slingrande vägar längs bergssidorna vägen genom flera små spanska kuststäder vid den här karga kusten. Bland annat staden Colera som vi raskt piper förbi då vi inte ville drabbas av vare sig kolera eller en kolerisk upplevelse.

 

Så småningom på en bergstopp passerar vi in i Frankrike och hittar snart en slags vinkiosk där uppe på det vindpinade berget där vi bestämmer oss för att köpa våra första tre franska vinflaskor, två röda och ett vitt. Priset är det dubbla jämfört med vad vi senare betalar Jean-Marc men vi tycker nog att Jean-Marcs vin är dubbelt så gott. Nu har vi inte öppnat flera vinflaskor för att supa på onsdagskvällen även om det är lillördag. Vi provar vinet där uppe på berget i den kraftiga blåsten och vi får tydliga direktiv av damen i kiosken att lägga fingrarna på glasens vinfötter för att de inte skulle blåsa bort där de står på kioskens kundbänk.

 

Lunch blir det lite senare i den sydfranska kuststaden Banyuls-sur-Mer som ligger en bit norr om gränsen till Spanien. Där säger vi goddag till Croque Monsieur efter att ha sagt adjö till Senor Bocadillo dagen innan. Denna varma smörgås som vi intar i solskenet vid ett anspråkslöst utekök i hamnen i Banyuls-sur-Mer är mycket god. Han får sällskap av Café au lait i stället för Café con leche. Men det är ju i stort sett samma sak.