Med vemod säger vi hej då till Camping Bahía och Santa Pola

Men vi säger också på återseende. För om ett halvår eller så är vi på väg ned igen tillsammans med vår M/F Solsken.
 
Idag börjar resan tillbaka till Sverige. Sedan den 17 november förra året har M/F Solsken och dess besättning varit ute och rest och bott i södra Spanien. Det är nu snart fem månader sedan huset där hemma lämnades över till vår tillfällige hyresgäst som bor i det medan vi har varit borta. För blommor ska vattnas och gångar ska skottas och vår unge släkting ville gärna stanna ett tag. Men nu börjar hemresan så smått och vi har nu sagt hej då till Camping Bahía de Santa Pola och till dem som har gjort vårt liv trevligt här. Vi ska strax passera ut genom portalen för sista gången denna vinter. Men vi kommer tillbaka, som sagt. Detta är på väg att bli vår andra hemstad.
 
Camping Bahía de Santa Pola har tagit väl hand om oss och vi har fått många nya vänner här. Både bland svenskarna som bott här och bland de som arbetar på campingen. Och M blev specialvän med en belgisk familj.
 
De flesta förberedelserna inför M/F Solskens avgång gjordes redan igår. Idag ska bara elanslutningen kopplas loss och ett par små pallar plockas in i garaget under kojerna i aktern. Den sista kvällen spenderas med restaurangbesök på Restaurante Lugano i hamnen som också har tagit emot oss under de månader vi har varit här. Och med lite kortspel efteråt med ett par vänner vi fått på campingen.
 
Det mesta är förberett för avresan från Santa Pola och Camping Bahía.
 
Men nu denna morgon är det dags. M/F Solsken ska strax lämna campingen, först ska bara den sista förbrukade elströmmen regleras med campingens personal i den lilla gula tegelbyggnaden alldeles intill utfarten. Sedan går Skepparn upp till campingens centralpunkt, den röda byggnad som tronar mitt på området som innehåller campingens bar. Ett sista fotografi ska tas på denna byggnad.
 
Campingens mest centrala byggnad, baren, kontoret och bostaden för campingens innehavare.
 
Innan färden startar på allvar styrs M/F Solsken till en närbelägen bränslestation där diesel ska tankas till ett billigt pris. Det enda Skepparn behöver göra är att köra fram till pumpen, kliva ut i solskenet och ge bilnyckeln till den rödklädde mannen som arbetar på bensinstationen. Sedan sköter han allt utom själva betalningen förstås. 48 euro får Skepparn betala innan han ger sig av. Det finns en hel del diesel kvar i tanken innan tanknigen men nu är den full. Det finns bränsle för att ta sig en bra bit upp i Frankrike. Resan påbörjas och efter en stund lämnas Santa Pola och dess omnejd och det dags att ge sig upp på motorvägen. Att åka upp på A-7 som det är gratis att köra på till skillnad från AP-7 som kostar pengar.
 
Färden från Santa Pola upp till Peníscola är 330 kilometer lång. En lång sträcka på resan går genom vackra bergslandskap där regnmolnen hänger tunga. Snart kör vi in i dem och möter molnets duggregnsdroppar som lägrar sig över hela vindrutan. Framför M/F Solsken kör en annan bil med vänner som M/F Solskens besättning slår följe med upp till Svergie. Rutinerade Europaresenärer som lär M/F Solskens besättning allt de kan. (Foto: M)
 
Camping Eden i Peníscola
Vi kör av AP-7 som vi färdats på den senare delen av vår resa. Det är med andra ord dags att betala vägavgift och drygt 13 euro lämnar Skepparns konto vid den obemannade vägstationen. Det är bara några kilometer kvar till staden och M/F Solsken hänger på den andra bilen. Strax kommer vi till staden där vi möts av kraftiga vågor där Medelhavet sköljer upp på stadens stränder och av folk som rör sig på gatorna bland öppna affärer och kaféer. Besättningen inser nu att den här campingen ligger mycket centralt.
 
Vi incheckningen finns det plats för båda våra bilar. Skepparn var lite orolig över att det inte riktigt skulle finnas plats för oss men det åker folk hela tiden i ungefär samma takt som det kommer nya. M/F Solsken fick en mycket bra och mycket lättrangerad plats under ett par trädkronor. Så fort vi är klara med manövrerandet är det dags för tre prioriterade aktiviteter. Den aktivitet som har högst prioritet är P-ölen. Den öl som intas efter parkering men innan något annat får göras. För M:s del blev det fråga om ett glas P-vin. Den andra något lägre prioriterade aktiviteten är att få elen inkopplad. Och den tredje att få ut stolarna. Och mattan. Vi hade inte tänkt använda den då vi vet att det kommer en hel del regn men den behövs här med det sandiga underlag som råder runt bilen.
 
Det kommer att behöva sopas här för att hålla sanden borta.
 
Vid halvsjutiden är det dags för Skepparn att ge sig ut på stranden för att ta ett par bilder av staden innan det är dags att träffa de andra på krogen för att smörja kråset. Men först ska det köpas apelsiner. För vi är i apelsinland och när en lastbil fullastad med apelsiner kördes om på motorvägen blev M störtsugen på dessa goda frukter. Så nu ska de införskaffas.
 
Under resan från Santa Pola till Peníscola är det uppenbart att M/F Solsken befinner sig i apelsinriket. Så Skepparn kan inte låta bli att köpa fem kilo apelsiner för 3 euro, det vill säga 30 kronor. Och det är lokat odlade apelsiner.
 
Så. Nu är apelsinbestyren klara och det är dags att ge sig ut på stranden. Det är mulet, det blåser och det väsnas och det märks tydligt att vi är inne i ett lågtrycksområde. Ännu är det inget regn, bara en väldig massa vind. Stranden ligger helt tom och öde och Skepparn kan ge sig ut där med sina gymastikskor för att ta sina bilder utan att det är en massa folk ivägen. Han hoppas samtidigt att det inte kommer in alltför mycket sand i dojjorna då han är ute och går på den mjuka sanden. Grus i dojjan är aldrig kul. Utom på scen möjligen gissar Skepparn, som aldrig sett det bandet spela dock.
 
Havets sjöspray ger sig in över stranden och staden i Peníscola den här dagen.
 
 På stranden står detta livräddartorn och Skepparn kunde inte låta bli att ta en bild på detta som kändes så grafiskt och tillät sig också att göra den till ett lite mer grafiskt härligt grovkornigt fotografi. Som en lek bara. Ingen grön flagg, ingen röd flagg. Ingen flagga alls helt enkelt då det inte finns en enda badsugen på stranden trots att det är ganska varmt ute.
 
Under ett par timmar intas middag på ett av stadens hak tillsammans med vänner när M plötsligt kommer i slang med en främmande svensk man som i sin ungdom flirtade med unga kvinnor på Strandbaden i Årsunda där M är uppvuxen. Undrar om det var med henne eller med någon eller några av hennes och Skepparns vänner. Världen är liten!
 
Restaurangen drivs av en ung barnfamilj med tre barn som alla är där och stojar lite runt mamma och pappa. Våra vänner känner krögarna och har följt barnens uppväxt under fyra år. Två av dem i alla fall. Den tredje stojar runt i en gåstol och är så liten att hon inte lärt sig gå ännu.
 
Efter middagen ger sig Skepparn ut i staden igen. Ut på gatan där restaurangen ligger och ut på strandpromenaden som ligger på andra sidan av gatan. Restaurangen på den sista bilden är inte den där M/F Solskens besättning åt denna kväll. Men det får bli en annan kväll för den ser riktigt trevlig ut.
 
Stadens ljus som klättrar upp på borgen. Skepparn får grönt ljus vilket känns tryggt inför det framtida livet *ta i trä*
 
Dessa godisautomater verkar finnas vid många restauranger i Spanien.
 
 Platsen för nästa restaurangbesök!
 
Här är kartorna: