Inte bara mys
Det är en ganska konstig känsla sa vi till varandra, Chiefen och Skepparn, att åka så här med en lyxig husbil genom Europa och se alla barnen gå till och från skolan och se folk jäkta till och från jobbet. Medan vi reser söderut som värsta semesterfirare. Och det som gjorde att känslan blev konstig är att vi ju faktiskt inte är några senesterfirare. Åtminstone Skepparn jobbar ju och han jobbar rätt hårt med mycket resor och långa dagar. Även om han tagit semester just denna vecka, självaste reseveckan. Men Skepparn har fått sätta på sig jobbarmentaliteten även dessa dagar, åtminstone ett par timmar varje eftermiddag och kväll. Så en resa som denna handlar inte bara om mys.
Vi stack ganska tidigt idag för att hinna med mer än att bara köra och kom ut på vägen strax innan klockan nio efter en het dusch i ett kallt duschrum. Vi ville iväg tidigt för att hinna med annat än att bara köra. Framför allt var Skepparn sugen på en riktigt fransk kafferast med café au lait och en croissant. Men först skulle lite vägar klaras av och idag valde vi att låta damen som bor i TomTom visa vägen och då blev det som det brukar bli när TomTom bestämmer - vackra, spännande, slingriga kurviga och kuperade vägar. Perfekta smala motorcykelvägar som vi tog med vårt 7.6 meter långa (med cykelställ) och 2.33 meter breda fordon.
Efter lite hisnande körning på de smala vägarna var det dags för kaffe. Kaffet intogs på samma kafé som vi besökt för fem månader sedan på den franska landsorten. Och det blev samma menu - café au lait med en smörcoissant.
Vi körde sedan vidare genom landskapet och genom den ena byn efter den andra. Frankrike är ett land som fullständigt älskar rondeller och att köra igenom dem gång efter gång efter gång med en husbil där porslin och andra förnödenheter rör sig fram och tillbaka ackompanjerat med sedvanligt porslinsklirr kan göra den bästa och mest tålmodiga Skeppare smått trött. Men vår väninna TomTom (lite konstigt namn på en kvinna) lotsade oss fram på vägar nästan helt utan rondeller.
så småningom passerade vi Dijon och fortsatte vår väg söderut och plötsligt passerade vi en tydlig klimatzon. Våren var här igen med grönare gräs och grönare träd och blommande rosor (ja, det är konstigt med blommande rosor på våren och det är förstås inte vår här, det är ju november) och det var ju inte alltför länge sedan vi mötte en hälsande jultomte (oops, den sista var ju inte riktigt vårlik). Det var ju bara en timme sedan eller så.
Och bara en 5-6 mil senare fick vi stanna och ta av oss koftor och jackor, knäppa upp blus och skjorta, dra ned på värmen och stänga av värmeboostern (det finns en sådan fiffig mojäng) och sätta på oss solbrillorna och öppna sidofönstren. Det var en mycket speciell känsla.
Vi stannade i det lilla samhället Marboz för att gå ut i värmen och solskenet, visa vår respekt för ortens stupade soldater och köpa lite godsaker till kvällen.
Slutligen - här är en kartuppdatering över kvällens position.
Åh vad härligt ni verkar ha det.Njut