En sak man inte ska göra innan man dör...
...är att köra in sin sju och en halv meter långa och 2.36 meter breda husbil i gränderna i gamla stan i Montpellier (bilen är 2.33 meter bred men fotsteget sticker ut ytterligare ett par tre centimeter). Men mer om det senare.
Under dagens etapp började vi känna vittring. Floden Rhone började bli rejält stor och bred så vi förstod att den närmar sig sitt utlopp i Medelhavet. Och att vi också börjar närma oss. I staden Valence i Frankrike löper den alldeles intill staden. Den här dagen var det blåsigt och det gick rejäla gäss på dess yta så floden visade sig från sin kraftfulla sida.
Vi styr kosan söderut och har satt dagens mål till Montpellier för vår sista övernattning i Frankrike innan vi reser över till Spanien i morgon. Vi vet att det finns en ställplats i staden nära havet så vi matade in koordinaterna till den på vår husbils-GPS och följde dess anvisningar. Vi kom allt djupare in i staden och närmade oss dess gamla kärna och Garmin-damen sade åt oss att svänga höger. Det gick dock inte, den vägen var blockerad med sådana där upp- och nedsänkbara pelare som finns på många platser i Frankrike. Den enda öppna vägen var rakt fram så den valde Skepparn att ta. Men han anade ugglor i mossen när han såg att den ledde in till gamla stan och efter den enda högersväng som gick att göra fann han sig varande inne i gamla stan och dess gränder.
Gränden har nästan samma bredd som M/F Solsken, det är ett par eller möjligen tre centimeters marginal på varje sida. Det blev till att stanna och fatta ett beslut. Antingen att backa hela vägen tillbaka eller att fortsätta framåt. I det här läget kunde vi inte vara säkra på vad som väntade där framme men gick det inte att komma fram fick vi väl backa då. Men vägen svängde i 90 grader och vi lyckades komma förbi med lite trixande och backande och vrida på hjulen och fram två centimeter igen och så backa lite igen och sedan framåt igen. Och vi hade hela tiden bara millimeter till godo. Människor samlades och kommenterade och gapade och var synbart imponerade när Skepparn tog sig fram med hjälp av Chiefen som tagit sig ut och sprang runt M/F Solskens alla fyra hörn för att dirigera. Sikten är god i backspeglarna, som på en buss, men det krävdes assistans för att inte köra på folk, hundar, vespor, cyklar, stenar eller butiker. Här är några bilder från manövrerandet tagna av Chiefen.
Ja, till slut kom vi loss men samma manöver behövde göras en gång till i en likadan 90 graders svängd gränd innan vi kom ut ur den gamla stan igen. Utan en skråma på bilen och utan att köra på något eller någon.
Nu är vi på breddgrader där vädret börjar bli skönt och ännu skönare kommer det att bli ytterligare 87 mil söderut i Santa Pola i Spanien som är mål för vår resa. Men en härlig palmbild kan vi visa på redan nu.
Det blev ett bildinlägg denna gång och rådet är att inte köra in i gamla städers gränder med husbil. Vi ljuger inte när vi säger att vi verkligen hade fastnat därinne om bilen hade varit ett par tre centimeter längre. För här handlade det verkligen om millimeterprecision. Och hade vi fastnat vet vi inte hur vi skulle kunna komma loss.
Till sist en bild över dagens position.
Ja du Knut! Lugn som en filbunke tar du ekipaget tryggt genom Europa. Det verkar som gamla takter sitter i från åren då man åkte med dig mellan Universitetet och Spånga (var det väl?!) Heja heja!