Allmänt Monfragüe, Spanien, Zarza el Mayor

Tvärs över den iberiska halvön

 
I skolan fick vi lära oss att den iberiska halvön är en högplatå och att mycket av Spanien ligger högt över havet. Nu ville vi se det med egna ögon och har tagit turen tvärs över landet. Genom Spaniens inland.
 
Redan när vi körde från Bilbao till Porto valde vi att ta turen rakt upp på högplatån istället för att välja kustvägen. Och vi belönades genast genom att få se en av de allra vackraste sjöar vi har sett någonsin. Det går att läsa om detta i ett tidigare inlägg och också se en bild på den vackra sjön.
 
När vi nu lämnar Porto för att göra det sista benet mot Santa Pola fattar vi samma beslut igen. Vi vill köra över inlandet direkt mot vår slutdestination. Vi har köpt ett motorvägskort på huvudpostkontoret i Porto men beslutar oss nu dagen efter inköpet att inte använda det. Vi vill fortsätta att undvika att köra på motorvägar.
 
Efter en ganska kurvig inledning i Portugal kommer vi så småningom till den spanska gränsen.  Det är mörkt sedan någon timme tillbaka då vi passerar över till Spanien i den lilla gränsbyn vid den gamla bron Ponte Romana de Segura som leder över gränsfloden Rio Erges. Namnet på bron antyder att den kan vara från romartiden men efter en sökning på Wikipedia ser den ut att vara yngre än så. Det finns inte mycket information om den och Skepparn hittar bara texter på portugisiska, men den verkar vara byggd i början på 1500-talet. Men kanske fanns det en romersk bro här innan denna senaste kom på plats för drygt femhundra år sedan.
 
Färden fortsätter tills vi tycker att vi kommer till ett samhälle som det känns okej att övernatta i och vi bestämmer oss för att ett sådant är Zarza la Mayor en liten bit in i Spanien från gränsen. Den lilla staden ser lugn och fridfull ut i mörkret i skenet från den gula gatubelysningen och vi hittar en ganska bred tom och bra lokalgata att stå på. Den går parallellt med landsvägen genom den lilla staden men är ändå skyddad från trafik. Besättningen parkerar och går så småningom till sängs.
 
När vi öppnar dörren nästa dag för att se var vi egentligen hamnat upptäcker vi att vi står intill stadens tjurfäktningsarena som ligger alldeles bakom M/F Solsken, och att vi har milsvid utsikt över landskapet från hennes dörr.
 
Vare sig M eller Skepparn är några vänner av tjurfäktning men det är både spännande och lite speciellt att studera en tjurfäktningsarena. Den används förmodligen då den är i mycket välvårdat skick.
 
Det är en magnifik utsikt från dörren på M/F Solsken när den slås upp på morgonen strax utanför centrum av Zarza la Mayor. Det är så här det ser ut på höglandet i Spanien, mil efter mil. Ibland är bergen långt borta, ibland är de nära och ibland kör vi omkring inne i dem. Ibland finns det bebyggelse men många långa sträckor är utan några byggnader.
 
Det är frukostdags och Skepparn ger sig i väg åt det där håll han tror att den lilla stadens centrala delar ligger. Efter att ha gått en bit trevar han i fickorna efter sin mobiltelefon och upptäcker att han glömt den i M/F Solsken. Ska han vända eller fortsätta i blindo utan karta och information? Han bestämmer sig för att vända och det var tur för det visade sig att de centrala delarna ligger åt ett helt annat håll. Sedan går det i och för sig att ifrågasätta om det överhuvudtaget finns några centrala delar i denna lilla landsortsby. Skepparn har slagit in ordet "pan" (bröd) i kartprogrammet på telefonen och styr kosan åt det håll där det verkar ligga ett bageri. Han märker att det finns lite saker här som gör att det nog ändå är de centrala delarna - en bilverkstad, en bar, ett dagis där barnen just nu lämnas av, ett diskotek, ett par barer till och liten livsmedelsaffär. Vägen som leder in till staden visar till att börja med inga tecken på att leda dit men en skylt som pekar med texten Centro antyder ändå att det är rätt väg.
 
Det känns inte som att gå på en gata ned mot city men det är rätt väg in till stadens centrala delar.
 
Staden tätnar men det går inte riktigt att påstå att city-känslan infinner sig.
 
Efter en liten stund dök det upp en bar och så småningom ett diskotek, så nu börjar det kännas att Skepparn är på rätt väg.
 
I den lilla byggnaden finns både diskotek och bar. Huset är mycket välskött och dörrar och fönster ser ut att vara i utmärkt bra skick. Så lokalen används nog av byborna när de ska dansa av sig lite.
 
Skepparn fortsätter att irra omkring i det lilla samhället och följer skyltarna mot Centro, som nu pekar åt lite olika håll. När han står och kliar sig i huvudet kommer en man ut från en byggarbetsplats intill och undrar om han kan hjälpa till. Byggjobbaren kan ingen engelska alls men Skepparn lyckas på knagglig spanska fråga var brödbutiken ligger. Genast kommer många ord ur den spanske mannen i rask följd men lyckligtvis pekar han med händerna också så Skepparn tackar för hjälpen och går åt det håll han tror spanjoren pekade. Och se där, bakom ett blått draperi ligger en liten butik som säljer nybakat bröd levererat från butikens bakre regioner. Nöjd och belåten travar Skepparn tillbaka till M/F Solsken för att få lite frukost tillsammans med M innan färden går vidare mot Santa Pola.
 
Att resa utan att använda motorvägarna tar förstås lite längre tid än om de används. Men de bjuder också ofta på oväntade upplevelser. Inte varje dag kanske men ändå då och då. Och den här onsdagen hade vi verkligen en sådan. Det ligger berg framför oss och på vår GPS-enhet kan vi se att vi ska igenom dessa. Det finns tydliga serpentinvägar på dess karta. När vi närmar oss upptäcker vi att vi kör in i en av Spaniens nationalparker, nationalparken Monfragüe.
 - Det är ju trevligt, säger Skepparn till M men de har ännu inte en aning om att de ska få en fantastisk naturupplevelse. Att de ska få se gamar cirkulera över bergstopparna, och att de dessutom ska få se dessa på nära håll!
 
Efter en stund kör M/F Solsken djupt in i en brant ravin och vid dess kant finns så småningom en parkeringsplats och en iordningställd mycket trevlig och vacker utsiktsplats. Från den går det att studera gamarnas liv på klipporna.
 
Gamarna cirkulerar över en av flera branta klippor där de håller till.
 
Gamarna landar då och då på klipporna i ravinen långt över den reglerade sjön Embalse de Torrejón-Tajo.
 
Gamarna, som troligen är Gåsgamar, går att se på ganska nära håll.
 
Denna gam svävar långt under den avsatts som gjorts iordning för besökarna till platsen.
 
Gamarna svävar fram över den reglerade sjön Embalse de Torrejón-Tajo.
 
Fyllda av den här fantastiska naturupplevelsen ville vi göra något som är helt odramatiskt. Vi ville ha kaffe, så vi stannar sedan för en kopp i första bästa samhälle där det finns ett café för en Cafe con Leche, som är Skepparns favorit.
 
Cafe con Leche - något av det godaste som finns!
 
Vi fortsätter nu färden mot Santa Pola och övernattar på ett ställe som vi tycker är jättebra, vid en restaurang längs väg N-430 strax sydväst om Piedrabuena med namnet Asador. Den dyker upp av en händelse och vi missar infarten till den, så vi får köra ett par kilometer fram för att vända i en rondell. Där står vi sedan bland långtradarna på en plats som känns trygg. Vi kan få både mat, öl och vin.
 - Det kostar ingenting för er att stå här, känn er som hemma, säger den trevlige mannen bakom bardisken som verkar förestå detta ställe. Bakom honom stökar en ung kock omkring i köket och ett kort stycke till höger om köket finns en disk med delikatesser. Där står en välklädd äldre man med blå plasthandskar på sig som sköter arbetet med de Serranoskinkor som hänger vid sidan av honom och de delikatesser som finns i kyldisken.
 
Vi övernattar på Asador, strax sydväst om Piedrabuena längs N-430. Bilden är tagen med mobiltelefon.
 
Här finns mat och dryck som tillagas i köket till vänster innanför dörren. Till höger finns en delikatessdisk och serranoskinkor hänger på rad. Bilden är tagen med mobiltelefon.
 
Det är en enkel, trevlig och lite rustik restaurang och café. Betydligt bättre än de vägkrogar vi har i Sverige. Glasskåpet som är skymt till vänster innehåller flera hyllplan med en mängd olika knivar, jaktknivar, stiletter och fällknivar. Den största är som en liten machete och den minsta är en mycket liten schweizisk fällkniv. Bilden är tagen med mobiltelefon.
 
#1 - - Anna / Boihusbil:

Väldigt fina bilder! Häftigt att kunna uppleva så mycket natur(liga) grejer på en dag.

Svar: Tack Anna. Ja, vi har haft en upplevelserik resa och gillar att åka vägar som inte riktigt är allfartsvägar. Vi använder en husbilsanpassad GPS-enhet så vi inte hamnar i för stora bekymmer, som förra säsongen då vi hamnade på den trånga gågatan i Montpellier som bara är gränder. Vi kom ut dock utan en skråma på M/F Solsken. 😀
Marianne och Knut-Erik

#2 - - Helena:

Överraskande och oväntade naturupplevelser är det bästa vi vet. Vi inser även att båt har sina begränsningar, för vi missar en hel del guldkorn in över land och upp över berg. Tack för att ni delger och inspirerar. Kram till er båda hälsar vi sjöbusar på S/Y Wilma