Nästa resa - mot Minimalism

 
Det finns en bloggare, Malin Storyteller, som använder orden "Liten yta, stor rymd" för att beskriva hennes liv där det bland annat ingår en husbil. Det passar oss på M/F Solsken också nu när vi går in i nästa fas i vårt liv. Att leva på en liten yta men med stor rymd.
 
Vi har blivit Spanien- och Portugalfrälsta och vill tillbringa tid på de breddgraderna när det är som mörkast i Sverige. Vi har blivit bitna av husbil nu när vi efter fem och en halv månads boende i Spanien har förstått hur bra, enkelt och okomplicerat det är att bo i en bostad som M/F Solsken. Skepparn har dessutom inte bara ett spännade jobb utan ett jobb som går att kombinera med husbilslivet så även på jobbfronten fungerar saker och ting.
 
Vi kommer att leva mesta tiden i husbil och då blir det verkligen fråga om en liten yta. Bilens yttermått är 7,43 meter gånger 2,33 meter. Det ger en boyta på mindre än 17,31 kvadratmeter vilket bara är lite mer än hälften av den yta M och Skepparn hade i sin enrummare i Blackeberg för 41 år sedan. Det är med andra ord ännu mindre plats än den första enkla bostad vi hade när vi började bygga vårt liv tillsammans första gången.
 
Men det handlar inte bara om liten yta. Det handlar också om stor rymd. Om stor rymd i minst två bemärkelser, men kanske också i flera. För det första så kan ju husbilen, M/F Solsken, placeras var som helst. Mitt i de mest storslagna naturscenerierna långt under en hög himmel. Då är det ju verkligen rymd. För det andra har vi upptäckt att själva livet helt plötsligt också får rymd. Det finns rum för mer på något sätt när de invanda mönstren med middag vid fasta tider och tevetittande på kvällarna bryts för något helt nytt. Där det inte ens finns plats för teve längre, inte för att det inte finns en sådan i husbilen för det gör det. Utan för att något annat i stället börjar fylla tiden och utvecklas. Där nyfikenhet blir skarpare och där umgänge och delande av nya erfarenheter blir närmare. 
 
 
 
Men för att kunna klämma ner ett liv med över fyrtio års relation på 17 kvadratmeter krävs arbete. Under alla dessa år har vi skaffat på oss saker och det går ju inte att ha en massa sådana, det går knappt att ha några ägodelar alls utan livet måste ställas om till sann minimalism. Inte bara som en idé eller ett koncept utan i verklig handling. Så det är en spännande resa vi har framför oss, en resa där vi ännu inte vet hur den blir och vad den i grunden kommer att innebära. Men vi vet att det går för andra har redan gjort den före oss och kan de så kan vi! 
 
På den här resan krävs det en massa beslut. Beslut om nästan varenda enskild pinal som vi håller i våra händer eller tittar på. Där vi måste bestämma om detta är något vi ska behålla eller om det är något vi inte ska behålla. Och den frågan måste ställas för varenda grej och där svaret för mer än 90 procent, ja för mer än 95 eller kanske till och med 98 procent av sakerna måste bli att de inte ska behållas. För vi har ju inte plats för dem. Så nu startar en process där termen "kill your darlings" i någon mening får en ny innebörd för oss. 
 
Vi har nu avslutat vår första Spanienresa som kåkfarare och flyttfåglar och har kommit tillbaka till Sverige igen. Bloggen har hittills varit en reseskildring av den resa vi gjort, över de platser vi har besökt och saker vi har upplevt. Nu kommer den att bli en annan typ av reseskildring. En beskrivning av en annan typ av resa som sker mer inom oss och där målet är att göra en personlig förändring till ett minimalistiskt liv där vi bara ska ha de saker vi verkligen behöver. Så nu upphör konsumtionssamhället för M/F Solskens besättning.
 

Vill du läsa Malin Storytellers blogg hittar du den här ==> http://malinstoryteller.com/liten-yta-stor-rymd/

 
 
#1 - - olov nathanael hedman:

STORA BESLUT SMÄ BEKYMMER, RÄTT TÃNKT KNUT, LYCKA TILL MED ATT FYLLA TORUMMET.

#2 - - Helena Norberg:

Välskrivet och intressant som vanligt. Det är ju såväl en inre som yttre resa ni gör, och den inre är minst lika intressant. När vi skalade av och gjorde oss av med våra ting så växte den inre frihetskänslan. Det blev lättare att fatta beslut och göra förändringar för sakerna inte längre håller en fast. Berätta gärna fortsättningsvis om hur det går att skala av era prylar och vad ni känner och upplever. Hälsningar vi med segel och mast, vi som slängt ut prylar varit en last.

Svar: Tack Helena. Du och Fredrik har varit inspirerande liksom några andra kåkfarare. Det är ett stort projekt att arbeta med. Men det ska nog gå bra. Och spännande är det ju också!
Marianne och Knut-Erik

#3 - - Anna / Boihusbil:

Åh vad roligt att ni nu ska igenom den processen! Vi tyckte om den, kändes otrologt befriande och berikande. Saker vi valde att behålla i början blev till slut meningslösa och såldes. Blir roligt att fortsätta följa er livsresa!

Svar: Ja, det ska verkligen bli roligt och det ska bli kul att få berätta om förändringen. Ni är ett par av de kåkfarare som ger inspiration och idéer.
Marianne och Knut-Erik

#4 - - ReiseLinda:

Vilken spännande resa det ska bli att följa er mot minimalism. Ska bo i husbilen i fyra månader nu och även om det inte finns några klara planer just nu på att downsiza när vi kommer hem så hoppas jag åtminstone att vi kommer in lite mera på minimalismvägen!

Svar: Vi har nu startat och det känns som ett stort projekt nu vid starten, men vi räknar med att det ska löpa på allt effektivare när vi får upp farten.
Marianne och Knut-Erik

#5 - - Tina och Mats (Bahia):

Ni gör helt rätt , vi gjorde samma resa 2013, sålde hus och pallrade.. Ni ska veta hur Mats Stig och grät över alla bildelar som kastades vi har varit motorportsmänniskor. Nåja nu har vi ett förråd på 11 kvadratmeter där fotton, tavlor, och böcker finns.
Lycka till på er livsföändring, hoppas vi ses , kanske på en bombplan någonstans. P.s ni skriver så bra D.s
Tina och Mats

Svar: Tack för att ni gillar vår blogg. Detta med vår förändring är ju spännande men också lite skrämmande på något sätt då det handlar om att gå utanför sin komfortzon. Skrämmande är nog inte rätt ord förresten, pirrigt är nog mer det rätta. Lite pirrigt på ett okänt sätt. Och okänt kan ju vara lite skrämmande också. Vi kommer att ha kvar en sommarbostad som vi delar med andra familjemedlemmar och kan vara där emellanåt. Så där finns ju en liten fast punkt för oss.
Marianne och Knut-Erik

#6 - - Leif Eliasson:

Som sagt välskrivet och intressant. Vi är själva på väg i samma riktning men har inte lyckats eller vågat ta steget fullt ut. Vi är också begeistrade i Spanien och Portugal och har vistats där dom senaste fem vintrarna lite till och från. Nu blir det ett års uppehåll eftersom frun ska genomgå en större ryggoperation men sen tar vi upp resan igen. Ska bli intressant att följa er och era erfarenheter och kanske kan vi bjuda på något tillbaka i kommentarerna. Lycka till. Leif & Karin

Svar: Tack för ditt lycka till. Vi hade inte tänkt oss den här utvecklingen för sex månader sedan när vi strax skulle lämna Sverige för en övervintring som vi inte visste ett enda dugg om hur det skulle bli. Men under tiden i Spanien bestämde vi att vi vill göra så här, så det är ett beslut som har kommit till oss mer än att vi har hittat på det. Och det gör att det känns ganska naturligt på något sätt. Sedan får vi hoppas att allt står oss bi i vår strävan.
Marianne och Knut-Erik

#7 - - Elsa Magnusson:

Ja du den sista delen av den resan gjorde vi för 6 år sedan. Härligt men svårt att göra av med allt som man tyckt vara ett måste att ha. Men så skönt när det är klart. Lycka till!

Svar: Tack Elsa. Ja, det är ju ett ganska rejält projekt och lite lätt att bli trött bara genom att tänka på det och på allt stökande, rensande, säljande och pyssel som behövs.
Marianne och Knut-Erik

#8 - - Marianne och Hasse:

Va härligt att läsa er blogg. Vi känner så väl igen oss. Ska ut på livets resa snart och är mitt upp i packning, loppis, blocket m.m. Sålt vår lägenhet, dom flesta inventarier lämnar oss allt eftersom. Blev ledsen i början men nu känns det underbart och längtan är stor att komma ut i det fria. Har hyrt en lagerplats för lite vi vill spara men har redan börjat inse att vi nog kan slänga det också. Konstigt vad man vänjer sig, ändå har vi inte fått vår livs första husbil än. Kommer 25/5. Kanske vi ses p vägarna någonstans. Vi följer er

Svar: Då är vi i nästan samma läge men ni verkar ha hunnit lite längre, vi ska börja arbetet med mäklare nu på måndag den 21 maj. Vi har också insett att vi behöver ett litet förråd, just nu i alla fall, och hyr ett sådant sedan ett par veckor tillbaka. Det känns så överväldigande mycket just nu så vi har inte riktigt mäktat med ett nytt blogginlägg, men det kommer vad det lider.
Marianne och Knut-Erik