Det är fullt och det är trååångt

När vi kom till Águilas idag på eftermiddagen träffade vi två andra svenskar som satt i sina solstolar på parkeringen utanför camping Bellavista strax utanför staden.
 - Lycka till, var deras kommentar när vi kom. Det var fullt helt enkelt.
 
Vi står i kö som bil nummer fyra på parkeringen för att komma in och få en plats. Men vi får tillgång till alla faciliteter som denna lilla camping kan erbjuda och dessutom ström. Och ett lägre dygnspris, men då får vi lite mindre ström att använda än de som står inne på campingen.
 
Vi har trängt oss in närmast vägen mellan en husvagn som inte används utan mest står och skräpar och stängslet ut mot gatan. Men det funkar fint för oss så vi är ganska nöjda och belåtna. Vi är ganska enkla kåkfarare som inte har så höga krav. Det är en hel del buller från trafiken på genomfartsleden intill men det stör vare sig Skepparn eller M särskilt mycket. Åtminstone tror vi inte det men det blir ju upp till bevis under natten.
 
 
Vi har hört från en annan bloggare som bor här intill på en ställplats (länk finns här) att den här campingen är trång, så vi har gjort en snabb första koll och det är den verkligen. Den är så trång att Skepparn känner tveksamhet att köra in sin bil där.
 
Infarten är bara förnamnet på trängseln, den blir ännu trängre längre in. Det känns lite jobbigt att manövrera M/F Solsken där inne även för Skepparn som ändå är gammal busschaufför och har manövrerat fordon som är många meter längre och också betydligt bredare än M/F Solsken. Fordon som har stora överhäng både fram och bak.
 
M/F Solsken skulle kunna stå på den omnämnda ställplatsen här intill, men då blir det ett par hundra meter seg backe in till stan som vi slipper om vi står kvar på den här platsen. Och en sådan seg backe vill inte besättningen ha även om det betyder motion, så nu diskuteras det ombord om inte den platsen hon står på ute på parkeringen ändå är ganska perfekt trots allt.
 
En av de bra sakerna med den här campingen (och med ställplatsen också för den delen) är att det går buss alldeles utanför in till staden. En ganska liten buss som körs av världens trevligaste busschaufför och avgiften in till stan är bara 1,15 €. Så den kastade sig M och Skepparn på för att göra en första utforskning av staden i mörker och ett lätt regn.
 
Staden har fin bebyggelse.
 
Parken mitt i stadens centrum är en vacker trädgård att vistas i.
 
Genast, redan på bussen, kändes det att det här är en större stad än Santa Pola och en stad med mer puls och mer shopping. Så glada i hågen och med rätt rejäl hunger gav sig besättningen iland (eller rättare sagt av bussen) vid halv åttatiden på kvällen för att smörja kråset på någon av stadens många restauranger som ju bör finnas här i de centrala delarna. Men vi hittade knappt en enda! Så vi begav oss till stranden och strandpromenaden för där borde det ju ligga massor av restauranger och utskänkningsställen. Men vi möttes av mörker och inte en enda krog!
 
Kunde det vara så att vi var för tidiga, att de inte har öppnat ännu? Eller fanns de helt enkelt inte? Eller var vi bara på fel plats i staden trots att vi var i den mest centrala delen? Vi är fortfarande inte säkra på svaret utan får utforska detta med cyklarna i morgon. Vi hittade dock en öppen restaurang, en argentinsk krog som drevs av en argentinsk krögare. Han var en ganska bestämd man kom det att visa sig, en man som inte ville ge oss parmesanost på vår lasagne då parmesanost inte kom över tröskeln på hans krog. Argentinsk eller spansk ost skulle det vara, ingenting annat! Han hade inte bara bestämda åsikter utan var mycket trevlig också. Han berättade att han inte kunde prata spanska heller, han pratade bara argentinska proklamerade han stolt.
 
Han undrade var vi kom ifrån och sken upp ännu mera när vi berättade att vi kom från Sverige. Det landet kände han till lite grann. Han visste vem Zlatan Ibrahimovic var och hade dessutom en bild av honom in action på krogen, och han visste också vem Thomas Brolin var. Däremot hade han ingen aning om Henke Larsson och det tyckte de två Helsingborgarna som var hans gäster var lite tråkigt. Dessa två fotbollskunskaper om Zlatan och Brolin var nog hans enda kunskaper om landet i norr.
 
Besättningen hittade till sist en öppen krog som drevs av en fotbollstokig argentinare och hans fru. Priserna här var åtminstone tre gånger så höga som i Santa Pola.
 
När vi kom ut från krogen vid halv tiotiden var det om möjligt ännu mera stängt bland krogar och kafeer så det är nog inte så att de öppnar senare som gjorde att det verkat krogtomt. Det var verkligen väldigt stilla för att vara en fredagskväll. Åtminstone tyckte besättningen det.
 
Det var inte direkt ett jättepositivt första möte med staden. Men det var ju både mörkt och regnigt så kanske blir det en bättre dag i morgon när vi ser allt i nytt ljus, Nu var det taxi som gäller tillbaka då sista bussen till campingen hade gått klockan tjugo i nio på kvällen. Priset för taxiresan blev 7 € men då fick taxichauffören en euro i dricks. Han körde oss upp i sin taxibil på sin lediga tid med sin fru i framsätet. Det var bussigt tyckte vi.
 
Till sist - här är en vacker bild från en broschyr på campingen som visar lite av karaktären hos landskapet runt Águilas som vi längtat efter att se.
 
 
 
 
#1 - - Anonym:

Välkommen till plats 12 för tips...😊

Svar: Tack, det gör vi gärna!
Marianne och Knut-Erik