Huset i Helsingborg ska visas och säljas och M/F Solskens besättning flyr fältet för en avkopplande och uppfriskande resa i det svenska landskapet. Första turen går söderut till Malmö sedan vänds kursen norrut.
I Limhamns småbåtshamn finns en utmärkt bas för besök i Malmö. Vi styr kosan dit för att hälsa på vänner som bor på Ön i Limhamn som vi lärde känna i vintras när vi tillbringade de svenska mörka kalla vintermånaderna i ljust och fint solsken och i härlig värme i södra Spanien. Vi hade fått tips om att det är kanoners att ställa husbilen i småbåtshamnen för att sedan ta en kort promenad till husen längst ut på ön. Och det visar sig stämma bra.
Längst ut på Ön i Limhamn bor de goda vänner vi lärde känna under resan i Spanien. Bilden är tagen från Limhamns småbåtshamn där vi står med M/F Solsken över natten.
Väl framme hos våra vänner bjuds vi på en god middag. Efter att maten avnjutits ägnas kvällen åt en riktig Camping Bahía de Santa Pola-specialare - Hazardspel. Det här är en vedertagen sysselsättning bland alla svenskar som finns på campingen och besättningen på M/F Solsken har nu fått abstinens efter vinterns frenetiska spelande efter att ha varit borta från Spanien i två månader. Nere i Santa Pola spelas det dock aldrig om några större belopp, varje omgång kan varje spelare förlora som mest 30 cent vilket är tre kronor. Så ingen stackars pensionär blir ruinerad på spelet. Spelet är, såvitt Skepparn har fått höra, uppfunnet på campingen i Santa Pola av en mormor till någon som bor där på vintrarna. Dess namn är One Card och under alla spelets omgångar används bara ett kort. Reglerna är enkla men ändå smått svårbergripliga så Skepparn avstår från att försöka återge de här. Det spelas nu äntligen återigen på Ön, dessutom med tiocentare trots att vi är i Sverige.
Ställplatsen i Limhamns småbåtshamn är väldigt lättillgänglig och trevlig. Här står bilarna på de platser som under vintern har använts som uppställningsplats för båtarna men när sommaren är här tas de över av kåkfarare.
Bilar och båtar samsas på samma yta och hamnkontoret styr även över platser på land. Det verkar bli mer och mer vanligt att husbilister kan söka sig till hamnar för sin nattvila. I dessa hamnar finns ju för det mesta det i serviceväg som en kåkfarare söker.
Alldeles intill går Öresundsbron så platsen är utmärkt för dem som planerar att ge sig ut och som har behövt resa långt för att komma till Malmö.
Vid lunch dagen efter lämnar vi Malmö för att dra oss norrut mot Åmål där vi planerar att träffa andra vänner vi har träffat i vinter i Santa Pola. De är nu ute med sin motorkryssare och dess vassa förstäv klyver för tillfället Vänerns vatten för att ta sig till Åmål där det är bluesfestival den här veckan. Så vi är också på väg dit. Inte för bluesmusiken även om vi tycker det är trevligt, utan för att träffa våra vänner. Men på vägen stannar vi i Bua hamn för att övernatta.
Vi kommer fram ganska sent så alla platser på kajen är redan upptagna. Vi upptäcker att det finns några andra platser bakom några sjöbodar som inte verkar lika trevliga men vi tar en sådan plats ändå. Vad överraskade vi blir när vi av hamnkaptenen blir inbjudna att flytta vårt bord och våra stolar ut på bryggan intill. Det gör ju att dessa platser blir mycket bättre än de som finns på cementkajen och det känns som om vi har dragit en vinstlott. Det enda aber som finns är att den industri som ligger bakom sjöbodarna för ett ljud hela natten. Det är dock ett jämt och sövande sådant så det går ändå bra.
Här njuter vi en liten måltid till det facila priset av 145 riksdaler per person (notera gärna att det här finns en viss ironi) bestående av tre havskräftor och tolv till femton räkor. Ett par brödbitar var och en liten liten liten burk majonnäs. Men det är gott att äta denna lilla måltid på bryggan med vitt vin som vi har med oss i husbilen.
Det är inte mycket, det är dyrt men det är gott.
Bua är en småbåtshamn där det också finns en och annan fiskebåt som ligger i skuggan av Ringhals kärnkraftverk.
Just den här fiskebåten är av ganska liten storlek.
Här på bryggan njuter M/F Solskens besättning av solnedgången.
En och annan av kåkfararna väljer att höja sina paraboler och se på teve i stället för att se på solnedgången.
Vilka fina bilder! Hamnar är ofta både praktiska och trevliga att stå i med husbil!