Bluesfestival i Åmål - en av kåkfararens karameller

 
Åmål. Platsen för en återkommande bluesfestivalen. Men det hade M/F Solskens besättning inte en aning om när de kontaktade spanienvännerna Gunilla och Lasse för en träff då sommarresan görs norrut genom landet och genom Dalsland och Värmland.
 
Klockan är runt fyra på onsdagseftermiddagen när M/F Solsken till sist rullar in i den lilla staden vid Vänerns strand. En bit fram ligger den stora grusplanen intill småbåtshamnen och vid infarten till ställplatsen finns ett bord under skuggan från det blå partytältet som är uppslaget över bordet. Dammet virvlar fortfarande över planen när Skepparn öppnar förardörren efter den raska och pigga körningen han gjorde in på ställplatsen. Han går ut och prata med männen runt bordet under den blå tältduken. 
 - Det är fullt, får Skepparn veta, men han får också veta att vi blir uppskrivna på väntelistan. Det finns en äng på andra sidan vägen som vi kan öppna, berättar mannen. Men vi måste få godkänt från brandkåren först och vi vet inte när de kommer, fortsätter han.
 - Men vänta därborta vid stockarna som markerar områdena på grusplanen, säger han sedan och pekar på en plats bakom Skepparn och M/F Solsken.
 
Det är fullt med husbilar som har kommit till Åmål för att vara med på bluesfestivalen. Redan dagen innan den började, på onsdagen när M/F Solsken kom, var det fullt.
 
Medan vi väntar får vi kontakt med våra Spanienvänner Gunilla och Lasse, som vi lärde känna i Santa Pola i vintras och som berättade om den här festivalen när vi kontaktade dem för några dagar sedan. De har precis kommit in med sin motorbåt, sin Forbina 40, och ligger nu i en annan hamn intill. De sitter och solar på däck när vi pratar med varandra i telefon och vi får veta att det finns några husbilar där också men också att det finns massor med plats för oss.
 - Vi är vid Marin och Fritid, kom hit, säger de.
 
Goda tips och råd från vänner ska alltid tas emot så vi embarkerar M/F Solsken igen och sätter kurs mot denna andra och mindre småbåtshamn. När vi kommer dit finns det massor av plats och vi norpar direkt en vid sidan av en stor björk alldeles vid strandkanten. Mer sjönära än detta går det inte att stå vid Vänerns strand. Vi vet ännu inte om den är bokad och kommer inte att få reda på det förrän i morgon bitti. Men vi drar åt handbromsen, öppnar en parkeringsöl, en så kallad P-öl, och tar saker och ting med ro. Vi hoppas förstås på att vi kan stå kvar här de dagar festivalen pågår men är inte säkra på det.
 
Vi har lyckats norpa en plats alldeles sjönära, precis vid Vänerns strand.
 
Nästa morgon finns det ett bord även på vår ställplats under ett blått tält där Åmåls orienteringsklubb styr och ställer för dagen. Det är torsdag och bluesfestivalens första dag. Skepparn är snabbt där och talar med en ung kvinna som genast drar fram en karta och kan berätta att vår plats inte är bokad, och att den är avsedd för husbilar. Yippie kay yay, vi har festivalens bästa husbilsplats! Och billig är den också, 350 riksdaler för torsdag till söndag.
 
Vi har en perfekt plats vid stranden med plats både mot "stan" och mot sjön. Solen gassar på och markisen måste ut men ska säkras med stormlina, inte för att det behövs utan som säkerhetsåtgärd. För att den inte ska köras på är den markerad med ett par av M/F Solskens inventarier. I pytsen ligger det tre boule-klot från kinesen i Santa Pola för att spannen inte ska flytta på sig så lätt. I den röda påsen finns de nivåklossar vi kör upp på när vi behöver.
 
På stadens olika etablissemang finns det nästan alltid ett band som spelar. Och banden är nästan alltid en trio med gitarr, bas och trummor. Skepparn är ingen musikexpert och har ingen aning om detta möjligen kan vara typiskt för just bluesband. Han funderar lite på det här medan solen gassar, det är ett oerhört vackert väder de här dagarna med höga temperaturer. Det är så vackert och hett att nästan alla som rör sig på stadens gator och torg, och det är många, hela tiden söker skugga.
 
Ett Stockholmsband som hade tagit sig till Åmål för att vara med på festivalen. Just detta band spelar på restaurang XO hela festivalen. Både på dagar och på kvällar. Att lyssna på det här bandet var lätt, här fanns det mycket skugga under träden i krogens trädgård.
 
På andra platser i staden var det svårare att hitta skugga och festivalbesökarna blev sittande i solskenet.
 
Andra band spelade inomhus inför öppna fönster så att musiken också skulle nå ut till dem som sitter i skuggan på uteplatsen.
 
Efter de heta dagarna lägrade sig så småningom kvällarna och sommarnätterna tog vid och lite svalka erbjöds. Det var väldigt städat på den ställplats som orienteringsklubben ordnat och det var relativt tyst på nätterna och inga större problem. Så var ju också festivalbesökarna för det mesta i åldrarna mellan fyrtio och sjuttio år även om det förstås fanns yngre personer också. Men medelåldern var nog ändå ganska hög.
 
På kvällarna umgås folk, kontakter knyts, facebook-vänskap skapas och löften görs om att hålla kontakten. M/F Solskens besättning umgicks en hel del med Spanienvännerna på M/S Oh Laura men träffade också nya vänner som kom från både Norge och Sverige, så nya resmål med M/F Solsken är inplanerade. När har vi dock ingen aning om ännu.
 
Det var mycket fina kvällar som kunde avnjutas från M/F Solsken och dess sköna utefåtöljer dessa dagar med ett glas vin i händerna, eller möjligen någon öl. Till och med ett par GT fann sin väg dit från grannens bil liksom några glas whiskey. Men dessa intogs i allmänhet ombord på M/S Oh Laura.
 
Nu har vi en ny karamell i vår karamellpåse. Bluesfestivalen i Åmål i början av juli. Det är verkligen värt att göra en resa hit för detta. Folk har kommit hit från många länder i Europa och väldigt många norrmän är här.
 
Avslutningsvis är här ett par bilder på den husbil som den kanske mest äventyrslystne kåkfararen har. Eller också har han den bara som en kul grej. Skepparn frågar om det är okej att ta bilder och det är det. Korkat nog passade han inte på att fråga varför de har en bil som just denna! Så den frågan förblir obesvarad.
 
Det var en bastant husbil som hittas på en parkering i Åmål.
 
 
 
 
 
#1 - - Leif:

Trevligt att läsa och följa, väldigt välskrivet och intressant.

Svar: Tack Leif. Det är roligt att du tycker om bloggen.
Marianne och Knut-Erik

#2 - - Anonym:

Flax med ställplatsen, och intill vatten där det kan svalka lite. Trevligt inlägg 👍😍😎

Svar: Hej Helena! För det är väl du som skrivit förstår jag? Men det kan ju vara Tjoppe också. :-) Javisst hade vi flax. Och roligt att du gillade inlägget. Vi kommer att leta fler udda bra platser, vi behöver ju inte koppling till 240 Volt annat än för luftkonditioneringen. Och just nu är det ju luftkonditioneringstajm med tanke på värmen!
Marianne och Knut-Erik

#3 - - S/Y Wilma:

Råkade nyss skicka som anonym, var inte meningen. Det var jag som skrev om "flax" 😂😃

#4 - - S/Y Wilma:

Råkade nyss skicka som anonym, var inte meningen. Det var jag som skrev om "flax" 😂😃

#5 - - Anna | Boihusbil:

Vilken fin plats ni fick! Älskar att stå vid vatten och att slippa ha andra husbilar helt runt en.

Svar: Det är precis vad vi också gillar, Anna. Och vi kommer att söka sådana platser alltmer när vi är i Sverige (kan vara lättare sagt än gjort dock).
Marianne och Knut-Erik