En kåkfarares historia... (del 1)

...och en tvättäkta spionhistoria. Men en spionhistoria om polska klåpare i militäruniform snarare än om mästerspioner.
 
Skepparn hade inte ens fyllt 16 år när han skjutsades av sina pappa sjökaptenen till ett av Grängesbergsbolagets (rederiets, inte metallverksamheten) malmfartyg som låg förtöjt i Oxelösunds hamn öster om Nyköping. Sjökaptenen hade gått i land ett antal år tidigare och dessutom lämnat rederinäringen tre år tidigare men hade många vänner kvar i rederiet. Och nu hade han ordnat ett sommarjobb åt sonen på ett av rederiets malmfartyg. Sonen, numera i den ansenliga åldern av 59 år och kallad Skepparn, skulle denna försommardag mönstra på ett av rederiets fartyg för att göra tjänst som Maskinelev i detta malmfartyg. Nu, många år senare, kan han inte komma ihåg fartygets namn men det var ett av rederiets fartyg som hade namn som började på bokstaven V. Ett fartyg som ser ut som fartyget Viris på bilden. Det var dock inte M/S Viris utan ett av hennes systerfartyg.
 
 
Grängesrederiet hade alltid mycket välskötta fartyg som, åtminstone fram till och med den första hälften av 1970-talet, var målade med ett grått skrov och en vit överbyggnad. Det hade en skorsten med det på den tiden så stolta och välkända Grängesrederiets symbol i blått och gult.
 
Här ligger M/S Viris och lastar malm i Brasilien. På den här bilden syns skorstenen med rederiets logotype i gult mot blå botten.
 
Vi vill varna redan nu - det här blir ett inlägg med mest text och endast några bilder då Skepparn helt enkelt inte har något eget bildmaterial. De bilder som finns här är alla hämtade från internet.
 
Fartyget som är avbildat här ovanför, eller snarare ett av dess systerfartyg med samma utseende, låg nu förtöjt i Oxelösunds hamn efter att det ankommit från malmkajen i Narvik i Nordnorge där det hade lastat järnmalm som skulle användas i Oxelösunds järnverk. Sjökaptenen och hans son kom ombord och gick upp till fartygets brygga där dess befälhavare tog emot och hälsade på sin gamla kollega och vän Sjökaptenen. Skepparn, som inte var skeppare ännu utan en ung tonåring som inte blivit torr bakom öronen stod lite småbävande intill. Efter att de båda sjökaptenerna tagit farväl av varandra visades sonen till sin hytt som han skulle dela med en jungman som tjänstgjorde på däck.
 
Skepparn, det vill säga sonen, fick nu av jungmannen veta att det var kanon att jobba i maskin eftersom man inte behövde gå några vakter så länge fartyget ligger i hamn utan i stället kan roa sig på byn i de olika städer som anlöps. Skepparn var fortfarande bara barnet så han betraktade denna information om att kunna slå sig lös i främmande städer med en viss skepsis.
 
Allt satte igång och maskineleven Natt och Dag fick sätta på sig overallen för första gången och leddes ner i maskin som var belägen i en enorm sal mitt i fartyget många våningar hög. Nedfarten till dess botten där det enorma motorblocket vilade gjordes genom lejdare längs kanterna av denna sal med genomskinliga gallergolv och plattformar på de olika nivåerna som också dessa var av gallergolv. Här gällde det att inte få svindel.  
 
 
Längst ned vilade motorblocket på sin bädd. Det är den vänstra "byggnaden" på bilden här ovanför. Maskinen på fotografiet, som är från M/S Viris, är en diesel som levererar 7200 hästkrafter och driver fartyget med en hastighet av 14 knop. Den "lilla" maskin som står till höger är hjälpmaskinen som i första hand tjänstgorde som generator för att förse fartyget med all den elström som behövdes. Åtminstone såvitt Skepparn minns.
 
Det har gått lång tid men Skepparn har för sig att den maskin som fanns på "hans" fartyg var en ångmaskin där ånga skapades genom att koka vatten med hjälp av diesel. Så det fanns inga eldare ombord som slet med att skyffla kol i sotiga linnen. Detta blev nu den nya och helt okända arbetsmiljö som Maskinelev Natt och Dag kom att arbeta i.
 
Hur blir det med den där spionhistorien då?
Inlägget ska ju handla om detta och inte om fartyg. Från Oxelösund gick vi till Rostock i dåvarande Östtyskland. Vad som skulle lastas och lossas kan jag inte minnas. Men innan vi ens var nära hamn men inne på östtyskt vatten möttes vi av en snabbgående motorbåt. Fartyget fick dreja bi och den östtyska tullen och polisen kom ombord. Alla vi som var manskap ombord låstes in i manskapsmässen och alla befäl ombord utom de som skulle inspektera fartyget tillsammans med polisen, låstes in i befälsmässen. Medan vi satt inlåsta hade vi fått varsitt papper där vi skulle redogöra för vad vi ägde, vilka kläder vi hade och hur mycket pengar vi hade och i vilka valutor vi hade dem.
 
Så småningom släpptes fartyget in i hamn och när kvällen kom var det dags för allt ledigt sjöfolk, inklusive den snart 16-åriga maskineleven, att göra stan. Med stora ögon tittade maskineleven in i skyltfönstren i de stängda butikerna och blev direkt förpassad tillbaka till 1950-talet. Det som såldes i butikerna var sådant som var modernt innan maskineleven ens var född. Det var en mycket märklig upplevelse. Målet för den lilla gruppen män, för det fanns ingen kvinna ombord, var en bar som låg en bit in i staden där maskineleven kunde ta sig en öl tillsammans med de stora grabbarna. Inne på baren fanns också flera mycket lättklädd damer och den unge maskineleven fick förstås stora ögon. Han hade ju ännu inte sett så mycket naken hud, särskilt inte på halvnakna kvinnor. Han var en skötsam gosse som ännu inte vid nästan 16 års ålder hade varit på äventyr tillsammans med det motsatta könet. Den unge sjömannen fyllde sedan 16 år mellan Rostock och Gdansk.
 
Tillbaka till fartyget efter kvällen på stan och efter att ha passerat en mycket sträng och välbevakad gränskontroll var det så småningom dags att lämna Rostock för att segla till Gdansk. Inte heller här minns Skepparn vad som skulle lastas eller lossas. Även den här gången gick vi igenom proceduren där tull och polis äntrade fartyget innan vi gick in i hamn och även den här gången fick vi fylla i dokument som polisen sedan tog med sig.
 
Också nu var det dags att ge sig iland och nu hade den unge maskineleven skaffat sig lite erfarenhet och bestämde sig för att gå iland på egen hand. På väg ut från hamnen passerades en gränskontroll där maskineleven fick skriva upp allt han hade med sig - jeans, jeansjacka, skjorta och den mängd zloty han hade på sig. När det var gjort kunde han bege sig ut i staden.
 
Innan den unge mannen gav sig av på den här resan med malmfartyget hade han fått tre råd av sin pappa sjökaptenen:
  1. Var tillbaka i tid vid fartyget innan hon lägger ut för de seglar utan dig om du inte är där i tid
  2. Växla inte svart i öststaterna
  3. Sälj ingenting i öststaterna
Maskineleven verkade inte ha förstått vad pappa sa och bröt under sin promenad i Gdansk mot råd nummer tre i listan ovanför. Han sålde sin jeansjacka för ett antal zloty då det var ett plagg som verkligen var eftertraktat här. En kille i hans egen ålder bönade och bad om att få köpa den och den unge maskineleven kunde inte stå emot bönerna. Med affären gjord och med ännu mera pengar på fickan köpte maskineleven sig en fin souvenir - ett pennställ i pärlemor (Skepparn är fortfarande svag för pennor och pennställ). 
 
När eftermiddagen blev sen var det dags att gå tillbaka till fartyget igen. Under dagen hade den unge maskineleven fått bevittna flera arresteringar på gatorna där pansarfordon stannade och slet ut folk ur deras bilar för att visitera dem och sedan kasta in dem i pansarfordonen och därefter lämna platsen. Uppenbarligen var det något som hade hänt som gjorde att militären tyckte att de behövde agera. Bestört av att ha sett detta gick yngligen från väst mot gränskontrollen vid hamnporten. Personalen där stoppade honom och bad honom lägga ifrån sig alla lösa ägodelar vilket endast bestod av kontanter, pennstället och en Kodak Instamatic av den typ som syns på bilden nedan.
 
 
Och nu tog det fyr i helsike! Militären kallades in och två soldater, en officer och en menig i den polska armén slet med sig den unge maskineleven till en vaktlokal mitt på den stora platsen utanför hamnporten där bussarna hade sina hållplatser. Maskineleven slängdes bryskt in i ett rum och beordrades att klä av sig alla klädesplagg. Han blev stående naken där, 16 år gammal utan att ännu ha förstått vad som hände och vad det handlade om. Han hade inget att skyla sig med samtidigt som det var många människor som kunde se in genom fönster till det rum där han stod utan kläder tillsammans med de två soldaterna. Officeren var för övrigt stolt bärare av en mängd guld hängande på olika ställen på framsidan av uniformen.
 
Soldaterna studerade motorelevens nakna kropp ingående och gick systematiskt igenom alla sömmar på hans kläder som låg på en bänk och hade ett särskilt stort intresse för maskinelevens Instamatic-kamera. Officeren pekade på kameran och började hojta något om spion och det började gå upp för maskineleven att han var på väg att råka illa ut, att han var på väg att bli anklagad för spioneri. Bakom järnridån. I en lydstat till Sovjetunionen.
 
Han mindes nu att han inte hade skrivit upp kameran när han lämnade hamnen på förmiddagen. Han hade stått bakom en hög disk och fyllt i sitt dokument och kameran hade hängt i sin handlovsrem på den vänstra handloven och syntes inte för den personal som stod bakom disken. Och den unge maskineleven tänkte inte heller på detta vid det tillfället, fokus var att fylla i pappren och komma ut på stadens gator. När han kom tillbaka till hamnporten tolkades det uppenbarligen som att han hade smugglat ut kameran i Gdansk när han lämnade fartyget. 
 
Han fick efter en stund snabbt sätta på sig kläderna och släpades sedan mellan de två soldaterna över den stora platsen upp för en bred trappa och in i en stor byggnad som bestod av flera våningar. Det fanns en stor öppning mitt i huset flera våningar hög och loftgångar längs väggarna in mot den här öppna ytan. Upp till en sådan loftgång släpades nu den unge maskineleven och kastades in i ett rum som visade sig vara en arrestcell. Dörren smälldes igen, rummet blev mörkt och sedan hände ingenting. Det blev bara helt tyst.
 
Nu är vi tillbaka på plats 083 på Camping Bahia de Santa Pola då klockan har hunnit bli 00.34. Skepparn publicerar nu den här första delen så kommer den andra och sista delen vid ett annat tillfälle.
 
God natt och ha det bra tillsammans alla!
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Ulla:

Hittade detta på Google; Systerfartyg. VISTASVAGGE. VITTANGI. VITÅFORS. VIRIHAURE. VIRTALA.
Med vänlig hälsning / Ulla

Svar: Hej Ulla. Det var inte någon av dessa. Jag har fotografi hemma på fartyget men kan inte minnas namnet nu. Det fartyget finns av någon anledning inte med på den lista jag har sett på internet. Så vitt jag minns ser det ut precis som M/S Viris men jag tror att hon hade en dieseleldad ångmaskin i stället för den dieselmotor som M/S Viris har.
Marianne och Knut-Erik