M/F Solsken

 

 

Vi på M/F Solsken var inte alls förberedda på denna kärlek, men så var vi ju egentligen inte förberedda på någonting alls heller. Vi hade ingen aning om vad som väntade när vi kom ner eller under resan till Spanien. Att spela petanca var en av de saker vi alls inte tänkt på så när vi väl kommit ned fick vi ganska snabbt besöka kinesen på andra sidan rondellen för att köpa petanca-klot. Vi hade hört att han har sådana.

 

Nu hade han bara petancaklot med olika mönster i varje förpackning. Det fanns inga förpackningar med ett enhetligt mönster. Vi köpte två förpackningar med tre klot i varje med olika mönster på varje klot men mannen vid disken var bussig och öppnade andra förpackningar så att vi skulle kunna få tre klot i varje förpackning med samma mönster. Vi hade nu således sex klot med två olika mönster.

 

När vi kom ut på petancabanorna fanns det två typer av spelare där. De som hade klot från kinesen och de som hade riktiga proffsklot. Proffskloten hade den fördelen att det gick att skilja på dem inte bara genom mönster utan också genom att de har unika nummer. Så var det inte med de som hade klot från kinesen. Kloten därifrån hade tre olika mönster och olika spelare kunde ha samma mönster på sina klot. Lösningen som användes för att skilja dem åt var att måla på dem med nagellack eller rita på dem med tusch. Sedan kunde även dessa klot bli unika på petancabanan. 

 

Vi försökte hitta andra petancaklot i Spanien men var ju ganska rörelsebegränsade då vi bara hade cyklar och offentliga färdmedel att använda när vi letade efter dessa. Vi lyckades inte hitta någon affär i Santa Pola som sålde unika proffsklot. Därför bestämde vi oss för att vi måste skaffa oss nya klot när vi kommer till Sverige.

 

M skaffade sig ganska snabbt nya klot. En god vän till henne hade klot som vännens mormor hade använt när hon tävlade i boule som M kund få ta över. Och det ville hon gärna. Dessa klot användes sedan under sommaren vid petancaspel.

 

 

Väl ute på sommarsemestern gjorde Skepparn ett besök på Ullared då han i Santa Pola hade hört från andra svenskar att det skulle finnas proffsklot att köpa där och att det också skulle gå att få hjälp att välja rätt storlek på dessa. Sagt och gjort, efter att ha parkerat M/F Solsken på husbilsparkeringen i närheten marscherade Skepparn ned till butiken. M hade inte lust att följa med utan stannade helst i bilen. Ullared intresserade inte henne särskilt mycket.

 

Ett lemmeltåg av promenerande köpsugna konsumenter flöt i en strid ström ned mot den gula byggnaden. Utanför entrén, på väg in, kunde de växla några ord med Ola-Conny som hanterade kundvagnar utanför. Skepparn funderade på om det kan vara hans jobb numera, att finnas där så att tevepubliken som kommer dit kan se honom i arbete?

 

Väl inne i butiken frågade Skepparn personalen om de hade bouleklot? Det hade de.

 - Om du går längst bort hela vägen genom byggnaden så finns det en trappa ned där till fritidsavdelningen, berättade den unge mannen.

Skepparn vandrade iväg dit och hittade franska klot, men det fanns ingen som kunde hjälpa till att prova ut dem.

 - Den servicen finns inte i butiken, berättade en annan av varuhusets medarbetare.

Så det vara bara för Skepparn att knata iväg tillbaka till M/F Solsken och konstatera att petancaspelet fortsatt fick göras med kinesens klot för honom.

 

Men så en dag begav sig Skepparn till Malmö för att besöka BouleBar på Drottningtorget. Det är en kombinerad bar/restaurang/bouleanläggning mitt i stan. Och Skepparn visste från deras webbplats att de säljer bouleklot. Där fick han tag i både nya klot, en Lille som kan lyftas med magnet och en ett perfekt band med en magnet i botten. Precis ett sådant som fransoserna använde i Santa Pola. Så nu är också Skepparn försedd med nya klot att använda vid den kommande resan och vintervistelsen i Santa Pola.