Man ska ha tur också...

...eller historien om hur en eländig felkörning som gör Skepparn skitsur är bästa lyckokastet som gjorde att vi löste två problematiska problem i en enda oväntad smäll (smäll är väl inte rätt ord men funkar i meningen två flugor i en smäll).
 
Vi har gjort en resa genom ett regnigt Tyskland där sprutet från bilars däck på den våta vägbanan ibland ändrades från normalljus färg till en blygrå svärta. Förmodligen på grund av att kolrök från kolkraftverk regnade ner över oss och vägen. Resultatet blev en husbil med svart beläggning och drog Skepparn med fingrarna över karossen blev fingerspetsarna svarta. Inte kul. Bilen behöver spolas av innan vi kommer fram. Annars kommer det inte gå att luta sig mot bilen och att hänga tvätt i närheten av den blir inte möjligt. Det första problematiska problemet var hur vi skulle kunna tvätta bilen.
 
Skepparn försökte charma ett par unga killar på en bensinmack längs motorväg A9 i Frankrike som spolade betongplattorna vid bensinpumparna med en högtryckstvätt att snabbt skölja av bilen också. Men det gick inte. Så kunde de inte göra, utan vi fick fortsätta att leta efter tvättmöjlighet.
 
Vi tittade efter biltvättar med högtrycksspruta där en husbil också kan komma in, men såg inte röken av någon. Vi konstaterade att vi måste leta upp någon utanför motorvägen och att det fick bli en uppgift för morgondagen.
 
Vi hade ställt in vår GPS på en plats i Spanien för restaurangbesök och övernattning som en van Spanien-resenär hade tipsat oss om. Den låg mitt inne bland stora mandarinplantager och visade sig komma oväntat snabbt på där på landsvägen så vi körde rakt förbi I hastigheten. Med närmaste vändmöjlighet i en rondell en halvmil bort. Skepparn blev skitförbannad och satt och fräste och svor medan Chiefen tyckte att han skulle ta det piano.
 
Ett annat bekymmer, det andra problematiska problemet, var att få tag på spansk gasol. Vi hade förstått av diverse resenärer att det kan vara svårt att köpa en ”officiell” spansk 11 kilos gasolflaska. Sexkilos kan gå bra, men vi tycker att de är alldeles för små. Bland annat behövs det ett gasolinstallationsintyg för att få köpa en 11 kilos sådan och det är inte alltför lätt att få tag på. Så vi funderade på hur vi skulle lyckas lägga vantarna på en sådan flaska som vi ville ha.
 
Sur som ättika körde Skepparn in i rondellen en halvmil från sitt mål efter att ha kört förbi av misstag när Chiefen sa ”Kolla den där macken, de verkar ha propan”. Direkt vaknade Skepparns intresse för denna landsortsmack mitt i mandarinlandet och humöret började gå upp. Han stannade på macken, drog åt handbromsen, snappade åt sig sin plånbok och telefon och mötte en glad dam inne på macken som bara kunde spanska. Skepparn förstod att hon sa att vi måste ha en bytesflaska för att få köpa en fylld flaska av henne. Jag ville förklara för henne att jag inte hade det så jag tog fram min telefon och laddade översättningsappen och sa ”vi har ingen utbytesflaska att byta med” även om appen trodde att jag sa ” vi har ingen utbytes flaska utan behöver byta ut den” (det var bullrigt på macken och då kan det ibland bli lite fel). Och telefonen sa högt och tydligt till henne ”No tenemos ninguna botella de reemplazo sin necesidad de reemplazarla”. 
 
Uppenbarligen förstod hon och dök in i sitt förråd och kom ut med en sjavig orange helt tom gasolflaska som hon ställde framför mig och som hon sedan tog som mitt inbyte. Ingen fråga om gasolinstallationsintyg eller någonting utan bara service, vänlighet och hjälp. Hon kunde därefter visa oss till den plats där vi kunde tvätta bilen med högtryck för ett par euro.
 
 
 
 
 
 Och här är kvällens position.