Tänk all maten...

...vad gott den smakar och lite annorlunda den är när man kommer till dess hemland. Vissa saker är jättelätt att hitta, till exempel Chorizo. Det är ju lätt att känna igen. Men smördegsplattor? Då blir det lite svårare. Gårdagens parlörer har flyttat in i telefonen och vips så vet vi att smördeg heter masa de hojaldre (all deg heter masa och det är ju en användbar kunskap). Det här vet förstås alla ni redan som läst spanska på gymnasiet men Skepparn valde tyska och franska och Chiefen bara tyska, så på spanska är vi helt enkelt rudimentarios som telefonen säger att det heter på det lokala tungomålet.
 
Nu var det dags för ost. Det har vi lärt oss heter queso, men det räcker inte. Vi vill ha en stor och stadig ost som står bra på bordet och som kan hyvlas med osthyvel. I affären idag kom Skepparn över en som levde upp till dessa fysiska krav. Men frågan är var det var för ost. Och om den var god nog.
 
 
Den innehåller 60 % mjölk från vaca, 15 % mjölk från oveja och 15 % från cabra. Skepparn kliade sig i huvudet men fiskade upp sin telefon med översättningsappen och fick veta att osten är gjord på 60 procent komjölk, 15 procent fårmjölk och 15 procent getmjölk. Nu skulle det beslutas om denna investering skulle göras. För den kostade hela 8,30 euro. Det är ju som brunosten hemma och det är ju en del pengar att kasta i sjön om vi inte gillar osten. Men ko-ost är gott på mackan. Fårost är också gott men mest använt av den här besättningen i sallad tillsammans med tomater, oliver och lök. Den är inte så vanlig på mackan ombord på M/F Solsken. Getost gillar vi inget vidare i något sammanhang. Möjligen till rödbetor och honung. 
 
”Men det kan nog funka ihop och 80 spänn kan det vara värt att chansa” tänkte Skepparn där vid osthyllan. Så fick det bli och osten handlades hem.
 
Väl hemma var det dags att få veta - är det en ost utan karaktär eller en ost med karaktär. Och skulle den vara god eller inte. Den togs ur sin plastförpackning och var omsluten av ett mycket vackert vaxlikt lager. När vi sedan hyvlade oss igenom det och runt kanterna kunde vi konstatera att det var en god ost. Den hade viss karaktär av fårmjölken och getmjölken men en väldigt lagom och balanserad sådan. Inte så mycket sälta från fårosten utan mer karaktär av getosten. Men bara så mycket att det blev gott och kanske var det fårostens förtjänst.