Idag var det en lyxdag.

En sådan dag som är sällsynt där allt liksom passar in precis som man vill ha det. Dagen innan nyårsafton, den 30 december, tar vi en tur till stadens marknad på förmiddagen och träffar vänner på puben intill där vi sätter oss för att fukta strupen med en öl till Skepparn och ett glas vitt vin till M. Pubvärden bjuder oss på små tapas utan kostnad - baugettes med sardiner och små inlagda fiskar av okänd sort. På friterade kycklingbitar. Och på små bitar av fiskmousse som också är friterade. Detta är en vana pubarna verkar ha här i Spanien, Skepparn och M har upplevt det på många ställen. Både här i Santa Pola och i Elche.
 
Det blir en riktigt lyxig stund i solen på gatan med mycket folkliv, hög stämning och högt brus blandat med dragspelsmusik och rop fram och tillbaka mellan servitörerna och baren när olika beställningar skulle kommuniceras och mer lågmälda personer som vill sälja knivset eller lotter till olika lotterier av olika dignitet. 
 
Vi beslutar sedan att leda våra cyklar genom staden på gator som vi inte har besökt. Dagen är solig och varm och den ljumma vinden sveper lite svagt från havet genom gatorna när vi närmar oss hamnen. Vi bestämmer oss för att göra en hotellinspektion för att se om hotellstandarden i staden håller måttet. Men det handlar egentligen inte om det på en generell nivå utan mer på familjenivå. Vår dotter kommer med sin pojkvän för att besöka sina gamla föräldrar och vi har bokat rum åt dem på Hotel Polamar som ligger alldeles vid stranden precis vid fiskepiren.
 
När vi kommer dit ser vi att det finns en banderoll högst upp på byggnaden som annonserar att cafeterian är öppen. Det blir ju ett utmärkt tillfälle att studera hotellet närmare så vi parkerar cyklarna utanför hotellet och marscherar in till receptionen och frågar om cafeterian är öppen. Inte för att vi inte visste att den är det utan mer för att vara lite artiga och fråga oss för när vi nu kom in i receptionsområdet. Vi fick veta att den absolut är öppen och dirigeras till en liten hiss med anvisning att åka till den femte våningen. När vi kommer in i cafeterian, eller baren som det mer liknar än en cafeteria, åtminstone en svensk kafeteria, så är det folktomt. Endast vi finns där samt en person som vi ser pyssla med något bakom betongglasen. Miljön är lite som en herrklubb som Skepparn besökte en gång i London. Där finns pösiga soffor och fåtöljer placerade i olika grupper i ett ljust rum med fantastisk utsikt (det ljusa rummet och den fina utsikten fanns dock inte i London - där var det mörkt skinn, rödbruna heltäckningsmattor, mörka träpaneler och ingen utsikt alls).
 
 
Strax kom det en ung vacker kvinna runt hörnet från betongglasväggen med ett varmt och välkomnande leende och undrade hur hon kunde hjälpa till. Vi svarade att vi gärna ville ha varsin Martini Rosso med tonic, sedan gick vi ut på balkongen med sin fantastiska utsikt.
 
 
Nu fortsatte vår lyxdag. Här sitter vi på en härlig balkong i den varma solen och tittar ut över Medelhavet som visar sig från sin allra bästa sida med underbara stränder. Vi tittar också ut över den här spanska kuststaden, tillika fiskestaden, som breder ut sig under oss.
 
 
Vi hinner inte njuta av detta mer än fem minuter eller så innan nästa lyxfaktor dyker upp. Den vackra varmt leende kvinnan kommer med drinkarna, en till Skepparn och en till M. Med de riktigt goda gamla smakerna som vi älskat sedan vi blev tillsammans en gång i tiden då Skepparn bara var arton år. Som följde oss i vår ungdoms resor i Italien men som vi sedan glömt bort. Nu kom den underbara smaken tillbaka till oss nästan som en våg som sköljer fram, välkänd men ändå överraskande. Och riktigt lyxigt serverad i den här lyxiga soliga miljön. Ja, det här fortsatte att vara en riktig lyxdag.
 
 
När vi sitter här på balkongen ser vi fiskepiren en bit bort och lägger märke till att det är ganska mycket folk runt ett hus där nere vid sandstranden. Den syns på bilden ovanför bilden med drinkglasen. Ett fyrkantigt hus med blå markiser. Vi tycker att det ser ut att vara en pub av något slag och bestämmer oss för att gå dit när vi är klara här uppe. Men det kommer att dröja ett tag innan vi lämnar den här balkongen då värmen, solen, utsikten och drinkarna ska avnjutas först. Och detta ska avnjutas i ett långsamt lyxigt tempo.
 
Nåväl, efter en och en halv timme eller så var drinken avnjuten och solen lapad så vi gav oss nedåt igenom hotellet igen. Men under nedfärden använde vi trapporna för att kunna se lite hur hotellet ser ut, och vi tror att vår dotter och hennes pojkvän kommer att bli nöjda. Inspektionen är därmed slutförd och inspektörerna börjar bli hungriga och ger sig av till den restaurang de såg från hotellet.
 
 
Vid restaurangen fanns det mycket folk. Många satt och åt överallt där det fanns avställningsytor för glas och tallrikar. Ett par hade till och med fönsterblecket som bord. För det var fullt överallt. Cyklarna parkerades vid restaurangen och Skepparn lade märke till ett bord som var alldeles nyledigt, en av två silltunnor som stod på stranden.
 
 
 
Kyparen kom snabbt och röjde av bordet för att ge oss plats och kom sedan raskt ut med en flaska vitt vin från trakten som han omedelbart korkade upp. Under tiden beställde Skepparn svärdfisk medan M funderade på om hon skulle ha det eller bläckfiskringar. Lyxdagen fortsatte.
 
Det här är en ganska enkel restaurang med helt okej priser belägen mellan fiskehamnen där stora fiskebåtar har sina platser och fiskebodar där fiskarna säljer sina fångster. Dessa fiskebodar var stängda när vi kom till restaurangen. M bestämde sig så småningom för svärdfisken så två sådana rätter beställdes in och avnjöts på stranden tillsammans med det vita vinet som är lokalproducerat. Lyxdagen fortsatte.
 
Maten intogs i en behaglig skugga med utsikt över Medelhavet och den stora beachen. Så småningom märkte Skepparn och M viss aktivitet med transportbilar som ankom och backar som lastades ut. Fiskarna hade ankommit, de gör det på eftermiddagarna i Santa Pola. Deras fångst hade lastats över på bilarna för att transporteras den korta sträckan till fiskebodarna som nu hade börjat öppna och där fångsten såldes.
 
M är i farten för att ta bilder som används här på bloggen.
 
 
 
 
Nu börjar den här lyxiga dagen att dra sig mot sitt slut. Innan vi börjar cykelfärden hem med en mellanlanding på butiken där vi brukar handla, Mercadona, tar vi några bilder på torget där fiskebodarna ligger. Bland annat hittar vi en plantering där korallrev från havet samsas med växter från jorden. Lyxdagen börjar gå mot sitt slut. Sedan är det förstås en lyx att bara få vara på dessa breddgrader samtidigt som vintern rasar i Sverige.
 
Korallrev blandas med växter i denna plantering
 
Mercadona - den fräscha butik där Skepparn och M gör de inköp som inte görs på stadens marknad. Marknaden finns på marknadsplatsen två dagar i veckan.
#1 - - Anonym:

Vilka härliga bilder och trevlig läsning, tycker vi som bor på 364an.

Svar: Tack, det är roligt att ni tycker det var trevlig läsning. Det var verkligen en härlig riktigt avkopplande skön dag. Och vi gillar Santa Pola mer och mer för varje fin upplevelse vi får här och är jätteglada att vi hittat hit.
Marianne och Knut-Erik